Recension

: Lucia
Lucia: Den svenskaste av alla traditioner Håkan Strömberg
2017
Carlssons
5/10

Ett vedträ i luciadebatten

Utgiven 2017
ISBN 9789173318433
Sidor 239

Om författaren

Håkan Strömberg (född 1967) är författare och museipedagog. Han har bland annat arbetat på Nordiska museet, Jamtli och Göteborgs stadsmuseum. Som författare debuterade han 2002 med den kontrafaktiska romanen Odens öga. Sedan dess har han främst skrivit populärvetenskapliga böcker, som Lons ögon – en sällsam katts kulturhistoria (2015), Lucia – den svenskaste av alla traditioner (2017), Allt om Karl den tolfte (2018) och Vikingen har visst horn (2021).

Sök efter boken

De senaste åren har debattvågorna gått höga kring Lucia. Vem får vara Lucia och vem får inte vara det? Och vem får vara pepparkaksgubbe? Skall vi ens ha pepparkaksgubbar i tåget? Och tomtar? Hör de alls till tåget eller skall de vänta till jul?

Om man googlar på luciadebatten finner man ett hetsigt tonläge med polariserade inlägg där diverse kändisar och företrädare för skolor och universitet uttalar sig. Och en massa troll förstås.

Alla har en åsikt om Lucia. Håkan Strömberg har också en åsikt om Lucia, även om han inte uttrycker den lika tvärsäkert och ilsket som många andra. Men bakom ”läsaren får själv avgöra…” finns ändå en författare som har tagit ställning i frågan. Jag hade önskat att han hade gjort det mer uttalat.

Boken inleds med en intressant genomgång av Lucias historiska rötter. Är hennes rötter verkligen det katolska helgonet eller har vi lånat henne, som så många andra av våra jultraditioner, från Tyskland? Är hon ens alldeles säkert en hon? Det här är bokens starkaste del och jag läser med intresse om de olika teorier som finns till Luciafirandets rötter.

Lucianatten inföll tidigare i historien under årets mörkaste natt och mycket av firandet verkar traditionellt haft med det att göra, mörkret och det faktum att det vände mot ljusare tider igen. Frukostritualer och lekfulla traditioner på gården eller grannar emellan verkar ha varit vanliga. Att Lucia var en god kvinna, ett helgon, verkar inte helt självklart. Det finns exempel på både häxliknande figurer och lussegubbar.

Jag vaggas in i någon slags mysig julstämning när det plötsligt, som en blixt från klar himmel, handlar om 1920-tal och det rasbiologiska institutet.

Vad hände? Jag måste backa några sidor för att se om detta skifte verkligen var så abrupt. Men jo, precis så abrupt var det. Och ”läsaren får själv avgöra…” har bytts mot ett tvärsäkert konstaterande att vår moderna Lucia är sprungen ur rasbiologiska idéer.

Jag hade önskat fler argument för tesen än att Svenska dagbladet önskade en blond Lucia när man utlyste en tävling för att kora en Lucia.

Överhuvudtaget hade den här boken tjänat på att stramas upp och bli ett mer tydligt debattinlägg med ett klart uttalat ställningstagande från författarens sida. Som ett sådant inlägg hade tesen om den moderna Lucians rasistiska rötter varit rätt intressant, men nu gömmer den sig lite bakom en historisk fasad och det blir tyvärr varken hackat eller malet.

Cecilia Bergman

Publicerad: 2017-12-13 00:00 / Uppdaterad: 2017-12-10 16:52

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7177

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?