Reidar Jönsson har säkert en tanke med berättargreppet i sin roman Vännen i Havanna, men det är svårt att få någon överblick över skeendet i boken. Det gör att min läslust slocknar gång på gång. Vill man vara välvillig kanske man skulle kunna säga att denna oöverblickbarhet kan vara en metafor för landet boken delvis […][...]

”Den underjordiska järnvägen” är en metafor som användes av och om de nätverk av aktivister som hjälpte slavar att rymma från den amerikanska södern. Gömställena kallades ”stationer”, de förrymda ”passagerare” och de som hjälpte dem ”stationsföreståndare” och ”konduktörer”. I Colson Whiteheads roman med titeln Den underjordiska järnvägen är den däremot inte alls någon metafor, utan […][...]

Nu kommer tredje boken om Ninna. Tidigare har hon legat på sjukhus i Ninna och sjukhusfåglarna och fått syskon i Ninna och syskongrodden. Nu är det dags för henne att börja skolan. Ibland blir det plötsligt höst. Fastän man glömt att det skulle bli det. Det blir natt oftare, skorna är fulla av sand. När […][...]

1986, kort efter demokratins intåg i Sydkorea, minns Han Pyongt’ae hur han som liten skolpojke 30 år tidigare flyttade från storstaden Seoul till en liten landsbygdsort. Han hade ju höga betyg och jobbade hårt i sin gamla skola, sånt måste väl beundras även här? Men läraren är helt ointresserad, och klassen styrs helt och hållet […][...]

Den italienske författaren och journalisten Mauro Covacich var helt okänd för mig när jag valde att läsa hans novellsamling Bruden. Det stockholmsbaserade förlaget Contempo ger ut ett urval av den mest intressanta italienska samtidslitteraturen i svensk översättning. Så bra att det finns ett svenskt förlag som håller koll på det italienska, så svårt för den […][...]

För en förföljd som ni finns bara en plats i världen, men på den platsen kan man inte leva. Det är en ö. Dit kom vita människor omkring år 1924 och byggde ett museum, ett kapell och ett badhus. Byggnaderna färdigställdes och står numera övergivna. Orden yttras till en fånge på rymmen och trots budskapet […][...]

Det är en februarikväll i Göteborg. Spårvagnarna gnisslar, människor rör sig i kylan i sina vinterjackor. Lätt snöfall. Utanför en seriebutik fladdrar en marschall. Snart ska en konstnär kliva in i butiken för att tala om sitt senaste verk. Besökare efter besökare samlas. Ännu är allt normalt. Sedan sker det som numera har blivit närmast […][...]

Ett år efter succédebuten Fantastiska fakta om djur har nu en uppföljare kommit, Fantastiska fakta om djur från förr. Arkitekten och illustratören Maja Säfström använder samma manér som i första boken. Det är svartvita teckningar, på en och samma gång lekfulla och realistiska. Det är korta, raka fakta med en knorr på slutet. Pteraspis var […][...]

Virginia Woolf har i The Modern Essay (1925) formulerat några tankar kring vad som bör känneteckna en god essä. Hon slår fast att den, först och främst, ska vara ett nöje att läsa. ”The principle which controls it is simply that it should give pleasure.” Detta i sin tur ställer höga krav på författarens skicklighet […][...]

Jag hade inga planer på att läsa Min vän Pax. Jag hade sett den i bokkatalogen men inte känt mig bekväm nog att recensera en barnbok, för trots allt har jag inte varit en van läsare av dem på en sådär 10 år. Men sen läste jag den ju i alla fall, och är väldigt […][...]