Loa Falkman. Onekligen operasångare men för många ändå mest känd för andra saker – schlagern ”Symfonin”, olika filmroller – eller som den andre Stig i reklamfilmerna för Ica. Att vara Loa Falkman är en pratig memoarbok som visserligen utgår från en kronologisk livsteckning men också gör krumsprång fram och tillbaka. Läsandet av ”Nyårsklockan” på Skansen […][...]

Lyckosamt nog känner jag en neurokirurg personligen och hon råkar vara en mycket vänlig och påtagligt ödmjuk person. Annars hade jag nog varit benägen att tro att fördomarna om denna yrkesgrupp är sanna, för i sin självbiografi Liv, död och hjärnkirurgi uppfyller Henry Marsh de flesta av dem. Han är till att börja med en […][...]

”Förlagen skrik ju som lindebarn i öppna spisar efter gangstrar och sykopater…” Bespottad och hyllad, alla gånger frånstötande och oavsett utgångspunkt högst problematisk. Fascistisk, nazistisk, misogyn, antisemitisk, ja, rentav satanistisk. Där förekommer incest, pedofili, mord, tortyr, farliga omkörningar. Äldreomsorgen i Övre Kågedalen, skriven av Niclas Lundqvist under pseudonymen Nikanor Teratologen (teratologi är läran om missbildningar), […][...]

Huruvida salig Gustav III låg och vred sig i våndor eller inte när Svetlana Aleksijevitj tilldelades Nobelpriset vet jag inte. Främst för att jag inte vet var Gustav III är begravd. Nå. Nobelpris hit eller dit, kommande inval och spekulationer om vad ledamöterna äter till frukost (kan dock ha sett en glimt av det i […][...]

Om livet är så där motbjudande soligt och trevligt som det ibland kan bli, kommer här ett litet boktips: Dykungens dotter – en barnhistoria. 1920-talets Sverige. Landet skvalpar liksom övriga Europa runt i kölvattnet av det första av de två stora världskrigen. Inga fronter stod förvisso att finna innanför Sveriges gränser, men landet är ingalunda […][...]

Häromdagen såg jag det näst sista och sista avsnittet av första säsongen av tv-serien Jamestown, som utspelar sig i det koloniala Virginia i början av 1600-talet. Däremellan var det nyheter om oroligheterna i Charlottesville. I Jamestowns sista scen för säsongen kommer skördefesten av sig när rader av kedjade slavar marscheras förbi, kolonins första. I Charlottesville […][...]

Mediebilder. Historien. De uppenbara brotten och orättvisorna. De mer smygande. De ständigt återkommande, små vardagshändelserna som inte alltid verkar värda att ställa till en scen för. Vreden. Oförståelsen. Tröstlösheten. ”Strukturell rasism” har blivit ett vanligt förekommande, men kanske lite abstrakt begrepp. I Claudia Rankines prosadikt Medborgare ges det kött och ben. En röst. Det handlar […][...]

Konsthistorien känner ett antal konstnärer som varit missförstådda i sin samtid men sedan haft en postum framgångsrik karriär. Till dem hör Hilma af Klint (1862-1944). Det som skiljer henne från de andra är att de tavlor som hennes berömmelse vilar på undanhölls från offentligheten av konstnären själv. Anledningen var att samtiden inte skulle vara redo […][...]

Tidigaste erfarenheterna av recensionen: högstadierecenserandet. Några var ute i god tid, läste kvickt och skrev ihop recensionen. Andra var ute i senaste laget och fick stressa litet för att bli klara. Sen hade vi dem som dagen innan arbetet skulle vara inlämnat inte hade lånat boken än. Vägen till framgång för dessa: läsa baksidan samt, […][...]

Vad är ett hem? Du målar kanske upp en bild av ditt barndomshem eller nuvarande boende. Det rent materiella framträder för det inre ögat: Väggar, tak, inredning, kanske också en trädgård. För en utomstående blott och bart ett boende bland andra, men för dig som minns är hemmet lika mycket något immateriellt; kanske rentav mer […][...]