Recension

: Dialoger med Svetlana Aleksijevitj
Dialoger med Svetlana Aleksijevitj Svetlana Aleksijevitj
2017
Ersatz
7/10

Tidlösa betraktelser av ”skenbart obetydliga individer”

Utgiven 2017
ISBN 9789187891557
Sidor 64
Översättare Johan Öberg och Kajsa Öberg Lindsten
Medförfattare Sara Danius, Olga Sedakova och Julija Tjernjavskaja

Om författaren

Svetlana Aleksijevitj föddes 1948 i en liten stad i Ukraina och växte upp i en by i Belarus. 2011 belönades hon med det polska Kapuscinskipriset. Aleksijevitj är framför allt känd för sviten Utopins röster: Bön för Tjernobyl, Kriget har inget kvinnligt ansikte, Zinkpojkar, Tiden second hand och De sista vittnena. 2015 tilldelades Aleksijevitj Nobelpriset i litteratur ”för hennes mångstämmiga verk, ett monument över lidande och mod i vår tid”.

Sök efter boken

Huruvida salig Gustav III låg och vred sig i våndor eller inte när Svetlana Aleksijevitj tilldelades Nobelpriset vet jag inte. Främst för att jag inte vet var Gustav III är begravd. Nå. Nobelpris hit eller dit, kommande inval och spekulationer om vad ledamöterna äter till frukost (kan dock ha sett en glimt av det i något program) kan jag börja intressera mig för … någon annan gång. Men är det ändå inte lite festligt varje gång någon rör upp lite känslor genom oväntade och på tok för moderna påhitt!

Dialoger med Svetlana Aleksijevitj är med sina 62 sidor en nätt liten bok. Främst är den kanske riktad till läsare vilka redan insatta i Aleksijevitjs verk. Jag är inte det, men har åtminstone läst Bön för Tjernobyl och en femtedel av Kriget har inget kvinnligt ansikte. I samband med läsningen av den sistnämnda gick jag på en liten teaterföreställning med samma namn här i Göteborg. Den var sevärd men ökade inte min lust att läsa boken. Varför? Helt enkelt för att boken är alldeles för realistisk och brutal. Exempel: En partisan, tillika mor, sänker långsamt ned sitt nyfödda barn under vattenytan eftersom denna magra och svaga människa gråter och gråter, skriker och skriker. Det låter fruktansvärt och bestialisk, men är utifrån någon omänsklig logik en fullt rimlig handling. Ljuden från den hungriga skulle annars röja partisangruppens position i träsket och med tyska soldater i närheten skulle gruppen strax komma att tillintetgöras. Barnet inkluderat. Spädbarnet dränks således, en tystnad sänker sig över gruppen, ingen ser mot den nu före detta modern men alla vet att det var en nödvändig handling. Jag kan knappt tänka mig något brutalare – en mor som måste släcka sitt eget barn. Inte ens Ivan Karamazovs berättelser om spädbarn som sprängs i bitar framför flintlåspistoler frammanar mer obehag.

Texterna i Dialoger med Svetlana Aleksijevitj är inlägg från ett symposium som anordnades 2016 i Göteborg universitets regi. Förlaget Ersatz, som givit ut boken, var samarbetspartner. Passande nog, när vi ändå nämner Svenska Akademien, är Sara Danius den som öppnar med en tänkvärd och inspirerande text. Danius betonar Aleksijevitjs förmåga att först söka upp och sedan lyfta fram ”skenbart obetydliga individer” och deras erfarenheter. I dessa, vad jag misstänker, förtroliga samtal, kommer berättelser likt ovan fram. Det Aleksijevitj skriver är inte fiktion utan minnen eller snarare ett återgivande av minnen som kanske aldrig tidigare berättats. Minnen och berättelser som hamnar i skymundan i den stora Berättelsen-Historien som vi gärna sluter oss till. Redan på gymnasienivå lär vi oss att barn, kvinnor, fattiga, ja, alla som inte är mäktiga män så när som på ett fåtal undantag, hamnar i skymundan. Det stannar ofta där.

Aleksijevitjs böcker är just det som inte finns i överflöd: Ett grävande i den misär som drabbar den enskilde vid krigs- eller krissituationer och dess efterspel där de överlevande framhärdar med minnen och erfarenheter i ett samhälle där de ofta misskrediteras eller helt glöms bort. Det finns en passus i Kriget har inget kvinnligt ansikte där hon träffar ett gift par. Mannen är den som berättar om kriget på ett sakligt och rationellt och framförallt förment korrekt vis. Där är framförallt frontavsnitt och statistik. Kvinnan håller sig, sin (o)vana trogen, bakom mannen och de allmänmänskliga känslor som hennes man inte lyfter fram förblir dolda. Danius använder begreppet känslornas historia och något i mig skriker att det är vad som är det viktiga. Jag menar, hur tilltalande är ett personporträtt på Stalin? Känslor är vad som kan slå an på något inom läsaren som ger insikter och därmed lärdomar.

I den andra texten reflekterar Julija Tjernjavskaja bland annat över ”sovjetmänniskan” och något som kan sammanfattas med kollektivt minne. Texten åtföljs av en liten kommunikation mellan Tjernjavskaja och Aleksijevitj där den förra skriver: ”Jag säger bara att den här reflexionen om den metafysiska skulden och det kollektiva minnet är vad som kan rädda oss undan sociala katastrofer […]”. Det är kanske svårt för mig som svensk läsare att helt sätta mig in i de ”nationella trauman” som drabbat Belarus och tidigare sovjetstater, men frågan huruvida vi lyckats rädda oss från sociala katastrofer kan antagligen till stor del besvaras med ett ”nej”.

Som jag förstår det, väcktes den största indignationen av tilldelandet av Nobelpriset till Aleksijevitj av att hennes format är journalistens. Men för mig är formen underlägsen innehållet. Hur kan det vara annorlunda? Som någon i boken skriver, kommer tusentals röster till tals; vanliga människors berättelser som tillsammans skapar en bild som är enklare att ta till sig kanske för att den är mer realistisk och alla gånger enklare att relatera till. De klassiska frågorna som ofta förekommer i rysk skönlitteratur ges en biografisk grund som kan vidga förståelsen av dessa och i slutändan ge en mer komplex resonansbotten till deras innehåll. Både offer och förövare ges en röst och med ens blir skiljelinjen mellan gott och ont diffus.

Robert Myhreld

Publicerad: 2017-08-19 00:00 / Uppdaterad: 2017-08-16 11:17

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7044

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?