Lyckosamt nog känner jag en neurokirurg personligen och hon råkar vara en mycket vänlig och påtagligt ödmjuk person. Annars hade jag nog varit benägen att tro att fördomarna om denna yrkesgrupp är sanna, för i sin självbiografi Liv, död och hjärnkirurgi uppfyller Henry Marsh de flesta av dem. Han är till att börja med en […][...]