Recension

: Vännen i Havanna
Vännen i Havanna Reidar Jönsson
2017
Historiska Media
4/10

Lusten slocknar, men jag småler

Utgiven 2017
ISBN 9789175455310
Sidor 272

Om författaren

Reidar Jönsson föddes 1944 i Malmö. Han debuterade som författare 1969 med romanen Endast för vita, men fick sitt stora genombrott med Mitt liv som hund 1983. Romanen och filmatiseringen av den ledde till en karriär som manusförfattare i Hollywood. Senare har Jönsson bland annat varit filmkonsult på Svenska filminstitutet, och fortsatt att skriva såväl romaner som manus för film, teater, tv och radio.

Sök efter boken

Reidar Jönsson har säkert en tanke med berättargreppet i sin roman Vännen i Havanna, men det är svårt att få någon överblick över skeendet i boken. Det gör att min läslust slocknar gång på gång.

Vill man vara välvillig kanske man skulle kunna säga att denna oöverblickbarhet kan vara en metafor för landet boken delvis utspelas i. Vad händer på Kuba, sedan diktatorn Castro dött? Han som ensam säkert haft sitt land på sina fem fingrar. När ingen har det i sin hand längre, hur blir situationen då? Blir den lika svår att överblicka som den handling Jönsson försökt bygga upp?

Graham Greene citeras på försättsbladet, och han skrev ju Vår man i Havanna i slutet på 1950-talet. Delvis mot bakgrund av Fulgencio Batistas fall på just Kuba. Batista var ju Castros företrädare.

Måhända har skriftställare Grahams bok varit en ingång för vår Reidar, men av någon anledning sätter jag en slant på att Greenes sätt att skriva skulle ge mig mer som läsare.

Huvudpersonen i Reidar Jönssons bok är, hur som helst, den kvinnliga kommandosoldaten Monica Aguirre. Och det kan jag ge Reidar. Kul med en kvinna i en action-story, jag ser seriefiguren Modesty Blaise framför mig. I Graham Greenes bok är ju huvudpersonen en man. Monica Agurries motto är dessutom det feministiskt doftande ”En död man är en god man”. Men mycket djupare än så borrar inte hennes karaktär in i mig till en början. Däremot kan jag småle åt bokens drastiska formuleringar som dyker upp då och då. Som när Aguirre blir erbjuden sitt agentuppdrag i början av boken. Det sker på en dunkel bar i San Diego, USA och hon funderar:

Ett jobb utan status, inget utrymme för slarv och helt utan skyddsnät. Precis som mammas svarta städjobb.

Monica Aguirre har inget val, accepterar hon inte uppdraget blir det direkttransport tillbaka till det land där hon är född – Nicaragua.

Aguirres uppdrag kommer sedan att bland annat bestå av att övervaka en viss överste Hector Linares som har en hemligstämplad mission på Kuba. Linares har precis som Monica gjort en karriär inom underrättelsetjänsten och tillsammans utgör de en lika oväntad som dödlig duo på sin slingrande väg mot Kuba. Deras motpart är Hectors halvbror Rafael Solares, chef för Kubas underrättelsetjänst.

Ändå får jag aldrig riktigt kläm på vad Monicas och Hectors uppdrag består i. Vad är deras mål? Är de jagade eller jagar de? Vem drar i trådarna bakom? Hur kommer de intrigerande kubanska officerarna in i bilden? Vilken roll spelar den mystiska santeriaprästinnan? Och vem är egentligen vännen i Havanna boken är döpt efter?

När det ändå är svårt att hänga med i svängarna, är det nära på så att jag skulle önska lite mer av den amerikanske superkapitalisten Mortimer Farkas. Han dyker upp i tredje kapitlet. Farkas sitter i ett bländvitt rum på tjugoandra våningen i en skyskrapa i New York med utsikt över Hudsonfloden, och vill göra hela världens befolkning till sockerknarkare. Det finns ju enorma överskott av majs, sockerbetor och sockerrör, menar han. Dessa grödor går att omvandla till socker som ett enda företag kunde kontrollera. Hans stora mun klyvs i ett brett leende vid blotta tanken.

Det är bifigurer av den kalibern som höjer den här boken.

Efter tag förstår jag att det är för sina föräldrars skull Monica Aguirre åtagit sig agentuppdraget. De försköt sin dotter när hon blev soldat och är papperslösa nicaraguanska socialister, som sitter häktade i USA för att deporteras.

Boken är den andra i en trilogi. Den första heter En god man, kom ut 2016 och utspelar sig i Stockholm. Så att sannolikheten att jag i den tredje delen skulle återkomma till Monica Aguirre och få reda på om hon kommer att återförenas med sina föräldrar är nog ganska liten.

Det övergripande temat för Reidar Jönssons trilogi är rädda, farliga och falska män.

Erik Stenkula

Publicerad: 2017-08-31 00:00 / Uppdaterad: 2017-08-26 23:47

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7061

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?