Det är svårt att hitta balanserade reportage om Kuba. I den här tegelstenen – drygt 700 sidor om den lilla karibiska ön – hittar man nog därför det bästa som skrivits på svenska ur det perspektivet.

Det är utan tvekan en massiv bok, vilket beror på att den diskuterar Kuba så utförligt. Det känns därför aldrig långrandigt, trots bokens totala längd. Här kan man läsa om en lång skilda rad ämnen – allt från öns tidiga historia (så mycket som nu är känt om tiden före Columbus ”upptäckt”) till kubanska cigarrer eller ledaren Fidel Castro.

Skulle man ändå tycka att 700 sidor är överflödigt, kan man lätt välja att plocka enbart de delar som intresserar en. Många gånger verkar det (i något fall skriver författaren till och med uttryckligen) att kapitlen är tänkta, eller kanske också har använts, som artiklar som ska kunna publiceras separat. Boken är därför enkelt och överskådligt indelad så att olika kapitel tar upp olika saker, och varje kapitel kan i princip läsas för sig om man så önskar. Sammantaget växer boken dock ihop till en väl sammangjuten helhet om den så omskrivna ön.

Till skillnad från de flesta andra böcker jag känner till om Kuba, så anstränger sig Gustafsson för att låta flera sidor komma till tals. Han intervjuar så väl "vanliga" människor han träffar – chaufförer, liftare, folk på gatan och på barer – som makthavare och politiska oppositionella, samt utländska bedömare med insyn i Kuba. Den största styrkan är ändå att Gustafsson kan diskutera landets mycket stora framgångar på vissa områden – som exempelvis Kubas mycket framgångsrika social- och hälsovårdssystem – utan att för den skull blunda för det politiska förtrycket och diktaturen, eller den ekonomiska fattigdomen.

Boken blir som mest levande när det är tydligt att författaren själv har erfarenheter att skriva om – som när han skriver baserat på intervjuer han själv genomfört med olika personer. Eftersom Gustafsson försöker spänna över ett så stort område är det dock inte förvånande att han samtidigt också utnyttjar sekundärkällor i viss mån. Ofta märks det, eftersom beskrivningen då inte alls blir lika levande och intressant. Värst blir det som när Gustafsson använder sig av relativt långa referat av andra källor, som exempelvis när han skriver om Fidel Castro som person, nästan enbart baserat på referat av Oliver Stones film Commandante.

I sin helhet dock ett, ur flera perspektiv, tungt vägande verk om ett högst omdebatterat land.