Väntan på beskedet. Väntan på kärleken. På att ha åldern inne. På att det äntligen ska bli ens tur. Väntan på den stora explosionen.

Som titeln antyder är det många som väntar i Cannie Möller senaste ungdomsroman. Några är flyktingar på asylboendet utanför romanens lilla samhälle Bergås, andra mer bofasta. Gemensamt har de att deras tillvaro ställs på sin spets när flyktingboendet en natt sätts i brand.

Vem ligger bakom branden?

Zahin har precis fått ett svårbegripligt brev från Migrationsverket med ett avslag. Han får inte stanna i Sverige. Utom sig av förtvivlan rymmer han ut i skogen, och blir därmed polisens förste misstänkte.

Mira, vars familj kom till Sverige från det sammanfallande Jugoslavien på 1990-talet, anar att hennes storebror vet mer om branden än han talar om. Han som inte längre vill heta Jurij, utan John. Han som börjat kasta ur sig hatfyllda fraser om att Sverige inte klarar fler invandrare, och umgås med likasinnade. Han som också har en chef som är engagerad mot rasismen och som Mira har svårt att slita sig ifrån.

I romanens centrum finns två kärlekshistorier, den mellan ensamkommande Zahin och Zara på flyktingförläggningen och den mellan tonåriga Mira och den äldre Morgan. Perspektiven skiftar såväl mellan dessa som mellan Miras bror Jurij och den som satte eld på flyktingförläggningen. Som vill bränna ner allt.

Det blir dramatiskt, kanske nästan väl dramatiskt. Var och en av dessa berättelser hade förmodligen kunnat räcka för en roman. Nu är det inte det, och då blir det väl mycket att smälta på en gång. Svårt att hinna komma var och en riktigt nära.

Fragmentvis är Väntarna skriven som en deckare, med små inblickar i den till en början okände gärningsmannens perspektiv. Det är en intressant ambition. Vad är det som får någon att hata och vilja döda främmande, värnlösa människor? Jag vet inte om någon utanför de egna kretsarna riktigt lyckats med att förstå det.

Då lyckas Möller bättre med att beskriva den osäkra, väntande tillvaron på förläggningen – strategierna för att hålla hoppet, värdigheten och tron på mänskligheten levande också när främmande människor verkar vilja dem illa. Den skörheten kommer nära, kanske närmre än någon enskild karaktär, och är väl värd att läsa och sprida Väntarna för.