Paul tillbringar stora delar av sina dagar med att ligga i sängen med sin dator. I hans bekantskapskrets är alla 20-nånting, hänger i Brooklyn och Williamsburg, tar droger och går från den ena festen till den andra. Ett liv av kulturellt kapital som Paul fyller med att scrolla mellan olika hemsidor, göra uppläsningar och vänta på att hans bokturné ska börja.

Tao Lins Taipei har ibland beskrivits som en ”generationsroman”, en skildring av vår tidsanda. Sådana romaner kan lätt kännas sökta, och visst är detta en bok som väldigt självmedvetet använder sig av olika tidsmarkörer. Nonchalansen och det riktningslösa bland Paul och hans vänner skulle kunna vara något läsare irriterar sig på om det inte vore för att Lin också lyckas skapa stämningar och meningsfullhet. Tekniken får både estetiska och kroppsliga uttryck. Paul föreställer sig själv ”liggande på rygg på sin yogamatta med sin MacBook liggande mot lårens lutning som formats av att han böjt på knäna tittande på internet.”

Karaktärerna är inte karikatyrer av självupptagna ungdomar som umgås i hippa sammanhang och kommunicerar genom sms. Personerna vi möter är istället kära, oroliga, ensamma, extroverta, förvirrade, påtända, intellektuella… Gränsen mellan livet på internet och våra ”verkliga” liv suddas ut alltmer, och Tao Lin väcker frågor om vad detta gör med vårt sätt att vara oss själva och att vara med andra.

Dessutom grundar Lin Pauls identitet i hans familjs hemland Taiwan, dit föräldrarna flyttat tillbaka efter nästan trettio år i USA. Under ett besök har mamman försökt övertala Paul att flytta dit för att undervisa i engelska. Titeln Taipei blir här en symbol för hans position mellan två kulturer och generationer, och för relationen mellan mor och son i en familj som lever i olika världsdelar.

Rörelsen Alt lit (Alternative literature), som på senare år gjort avtryck även i den nordiska samtidspoesin, lånar språk och bilder från internetkulturen och försöker ofta gestalta hur världen levs genom det digitala. Författarna publicerar sig också till stor del på sociala medier och i nättidskrifter. Inom Alt lit ses Tao Lin som en av de tongivande och i Taipei gestaltar han fint hur vi människor beter sig och relaterar till varandra i ett samhälle som på så många sätt styrs av globalisering, konsumtion och ständig uppkoppling. Det utlevande och exhibitionistiska i att hela tiden lämna ut och marknadsföra sig själv på hemsidor och i sociala medier kontrasteras med det monotona i Pauls vardag, teknikens makt över alla sinnesintryck, och känslor som regleras med hjälp av självmedicinering.

Just teknikens allt större inflytande har ofta varit grunden för dystopiska berättelser, och även idag verkar det ofta finnas en vilja i att diskutera internet och sociala medier som ”det onda”, att de förstör mänskliga relationer och ”genuina” upplevelser. Vi verkar fortfarande vara mitt uppe i, eller kanske bara i början av, att försöka förstå hur mycket internet faktiskt påverkar våra liv och hur vi på bästa sätt ska förhålla oss till det. Dessutom, hur skapar vi konst och litteratur av tekniken och den estetik och de erfarenheter den medför? Jag gissar att Tao Lin och Taipei kommer visa sig ha en viktig plats i den processen.