I delar av sydvästra Kina bestryks äppel- och päronblommorna numera av pollentäckta penslar hållna av människohand. Detta sedan de naturliga pollinerarna, humlor och bin, slagits ut till följd av besprutning och monokulturernas utbredning. Uppe bland grenverket i ett kinesiskt fruktträd och dryga 80 år framåt i tiden befinner sig Tao när läsaren möter henne på de första sidorna i Maja Lundes första vuxenroman. Vid sidan av de monotona och slitsamma arbetsdagarna kämpar Tao för att hennes lilla son ska få ett mer givande liv när han växer upp.

Kapitlen om pollineringsarbetaren Tao varvas med berättelserna om den deprimerade biologen William som under artonhundratalets mitt arbetar för att skriva in sig i naturvetenskapens historieskrivning och den småskaliga biodlaren George som i nutidens USA brottas med det gåtfulla fenomenet där bisvärmarna plötsligt och spårlöst ger sig av från hans bikupor, något som kommit att kallas CCD, Colony Collapse Disorder.

Karaktärerna förenas i att de är föräldrar till barn som de på olika vis oroar sig för. George förstår sig inte på varför hans son verkar mer intresserad av att göra akademisk karriär än att följa släkttraditionen och så småningom ta över biodlarslöjan. William vill inget hellre än att nå fram till och imponera på sin son, som verkar lida av en märklig åkomma. Och Tao tvingas genom en dramatisk händelse som i högsta grad involverar hennes barn söka sig längre och längre ut i en dystopiskt söndervittrande värld. Korsklippningen mellan huvudpersonernas vitt skilda livssituationer och tidsperioder i relativt korta kapitel inbjuder till ett rappt bladvänderi där de tre ödena växlar i rollen som undertecknad helst vill läsa vidare om. I Maja Lundes bok kan det lågintensiva vara lika spännande som det raskt framåtdrivande.

I bakgrunden hörs, mer eller mindre framträdande, binas surr. De nektarsamlande steklarna kan med självklarhet beskrivas som den fjärde centralgestalten. I stort är Binas historia således en skickligt sammanfogad berättelse med sårbarheten, världens, människans, samhällets och i naturens balans, som ständigt närvarande tema. En melankolisk ton sjunger genom bokens sidor och karaktärer men den kan samtidigt tolkas som ett wake up call.

På några ställen tappar historien lite i styrkraft, främst när det handlar om biologen och fröförsäljaren William, även om jag verkligen gillar greppet att placera en av de tre berättelsetrådarna i den miljön och den tiden och vad den delen av historien landar i. Romanens många nivåer, i tid, känsla, stämning och budskap, gör att den känns som ett klockrent diskussionsunderlag, som exempelvis i en bokcirkel. Sammantaget förtjänar Maja Lundes lågmält drabbande, säregna och otäckt aktuella vuxendebut att läsas av många.