Jag inser att jag är pinsamt sen till hyllningskalaset för Lilla Berlin, men som man brukar säga: bättre sent än aldrig. Jag har visserligen sett några enstaka strippar spridas i sociala medier då och då, men i serieväg har jag varit så uppfylld av Nanna Johansson, Nina Hemmingsson och Sara Granér att jag trott att […][...]

Musik bara är. Musik erbjuder liksom ett rum där vi kan utforska sammansatta begär som vi inte alltid förstår med vårt rationella jag. Alla har vi upplevt hur vi gett oss hän, låtit harmonier, rytmer och ljudbilder föra oss till platser bortom orden. Kan man överhuvudtaget beskriva musik? Om vi svarar ja på den frågan […][...]

Rush är tre nördiga kanadensiska män i övre medelåldern som lirat konstig rockmusik tillsammans i över fyrtio år. Ett tag lät de som Led Zeppelins och Depeche Modes kärleksbarn men de senaste tjugo åren har de dragit ner på syntarna som ett tag dominerade deras musik. Multiinstrumentalisten Geddy Lee har en hög och skrikig röst […][...]

Det är tidigt 1950-tal och läroverksläraren Paul Kennet är tjänstledig. Han har rest till en mindre ort för att forska i rådhusarkivet. Han hyr in sig på ett pensionat och får redan första kvällen reda på att tjänstemannen Odel nyligen hittats död i det rum han hyr. Närmare bestämt just i sängen. Detta skrämmer inte […][...]

En far skriver texter till sin ofödda dotter. Dottern ligger fortfarande där inne, i det skyddande svarta höljet och har ännu inte mött något i yttervärlden. Fadern berättar för henne: om äpplen, getingar, huggormar, toalettstolar och ambulanser. Och om en hel massa andra ting, människor, djur och fenomen. Jag vill visa dig världen, som den […][...]

När Katarina Wennstams första bok, Flickan och skulden: en bok om samhällets syn på våldtäkt, kom ut för 14 år sedan slog den ner lite som en bomb i mitt och många andras feministiska medvetande. Något man liksom haft på känn men kanske inte riktigt lyckats formulera eller sätta fingret på formulerades så svart på […][...]

När Sara Danius i torsdags klev ut genom den där dörren och uttalade litteraturprisets förmodligen minst okända namn någonsin stod en sak mycket snart klar. Jenny Lindh i SVT:s bevakning fångade det klockrent med sitt spontana ”Den kollektiva orgasmen bland svenska mediemän just nu!”. Till och med Per Svenssons visserligen lite pliktskyldiga totaldiss hade något […][...]

En sofism är ett logiskt ohållbart argument, ett avsiktligt felslut. De sofismer Frédéric Bastiat avslöjar i Ekonomiska sofismer är de som protektionisterna i 1800-talets Frankrike skickligt förvillade folket med. Bastiat var en passionerad förespråkare för frihandel, och hans geni låg i att med tydlighet och utomordentlig finess kunna åskådliggöra vilka konsekvenser som följer med en […][...]

Efter sina hyllade romaner om Estland under Sovjetockupationen ger sig Sofi Oksanen nu i kast med en thrillerberättelse med magiska inslag. Tyvärr blir det dock aldrig riktigt spännande, och Norma når inte upp till de tidigare böckernas nivåer. När Norma Ross mamma Anita dör i vad som verkar vara ett självmord dras dottern in i […][...]

När jag vaknar klockan sju amerikansk tid och kollar på Text-TV-appen tror jag först att det här är en konstig dröm. ”Nobelpriset tilldelas Bob Dylan”. Det känns som något någon kommit på efter att ha dissekerat Don McLeans ”American Pie” över för många öl: While the jester sang to the king and queen In a […][...]