Recension

: Riket på världens tak
Riket på världens tak: En kort historik över inkariket Patricia Temoche Cortez
2016
Natur & Kultur
6/10

En alltför kort historik

Utgiven 2016
ISBN 9789127143883
Sidor 171
Orginaltitel Breve historia de los incas
Översättare Ellinor Broman
Först utgiven 2007

Om författaren

Patricia Temoche Cortez är docent i peruansk historia vid universitetet i Lima. Riket på världens tak: En kort historik över inkariket är hennes debutbok.

Sök efter boken

Vad får en kultur att fortleva? Det är inte bara slump, skriver Patricia Temoche Cortez i sin bok om inkarikets uppgång och fall. Här ägnar hon bara några få sidor till de spanska conquistadorernas ankomst och lägger istället tonvikten på hur riket faktiskt uppstod och fungerade. Visst blev européernas kolonisering den slutgiltiga undergången för kulturen, men Temoche Cortez visar på att många andra faktorer också spelade in, såsom inbördes stridigheter. Hon förhåller sig neutral till de föreställningar om inkariket som finns, varken mystifierar, förskönar eller dömer den fakta som presenteras. Här finns maktkamper, grandiosa ceremonier och människooffer (även om de troligen inte var så omfattande som myterna vill låta påskina), men också beskrivningar av vardagslivet.

Jag saknar mer analyserande frågor som ”varför?” istället för ”vad?”. Boken är väldigt faktatung, speciellt i början där Temoche Cortez redogör för olika folkslag, inkahärskare och geografiska områden. Uppradandet av namn, begrepp och händelser gör att jag inledningsvis upplever läsningen som snårig. Samtidigt är boken precis vad den utgör sig för att vara, en kort historisk genomgång av inkariket. Och här finns mycket som för mig är ny kunskap, särskilt i delarna som berör det dagliga livet. Som inkarikets syn på ålder. En individ visste oftast inte sin exakta ålder, istället delades samhällets invånare in i kategorier baserade på fysik och arbetsförmåga under livets olika stadier.

Intressant är också att inkakulturen inte hade något känt skriftspråk. Istället användes en så kallad quipa för att sköta samhällets administration. Ett trådknippe vars knutar och färger till exempel kunde symbolisera folk och mängder. Exakt hur det fungerade vet vi inte, och häri ligger nog mycket av både vår fascination och frustration. Det är svårt att föreställa sig ett samhälle som inte fungerar som vårt eller använder sig av samma kategoriseringar. Och att civilisationer som enligt vår historiska världsbild var ”isolerade” och ”okända” ändå var så välutvecklade, på vissa sätt överlägsna vår.

På 171 sidor hinner Riket på världens tak inte gå djupare i sådana tankegångar eller helt och hållet ge svar på frågan vad som får en kultur att fortleva. Jag hade gärna läst något längre med plats för diskussion, men som en introduktion gör boken sitt jobb.

Daniel Mårs

Publicerad: 2016-09-27 00:00 / Uppdaterad: 2016-09-26 16:47

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6692

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?