No tears for queers tillhör den starkaste läsningen i mitt liv. Johan Hiltons tredelade reportage är ett skildrande av homofobiska hatbrott men samtidigt ett effektivt isärplockande av den våldsamma och på samma gång livrädda normativa manligheten. Sällan har ett dokumentärt verk känts så sylvasst och befriande skärskådande. Så när Hilton nu, tio år senare, kommer […][...]

”Din tur, Adrian.” Det är orden som får 10-årige Adrians huvud att fyllas av bomull och bokstäverna att simma framför ögonen. Tiden i klassrummet stannar. Adrians vardag är blyertsgrå, så blyertsgrå. I skolan är han utanför. Klasskamraterna trakasserar eller ignorerar honom. Hemma går föräldrarna omlott till sina jobb och ingen verkar märka att hans ”Bra” […][...]

Maria Küchens senaste diktsamling, Rosariet, det marina, rör sig i vattnets och havets värld. Den simmar bland fiskarna, är fisk, är urdjur. Diktsamlingen rör sig mellan Urdjuret, ave maris stella, manetgudinnan som finns före benämnandets tid och dagens rovfiske och odlade laxar. Küchen skriver fram en sorts subversiv skapelseberättelse. Guden är fisken är guden, ritar […][...]

Det finns ingen skylt på den byggnad i Uppsala som en gång var Statens rasbiologiska institut. Det skriver Karin Bojs i sin bok Min europeiska familj, så det har fastnat hos mig redan innan jag slår upp Maja Hagermans biografi över institutets grundare och förste chef, Herman Lundborg. Det vill säga, det finns en skylt […][...]

Det är svårt att tänka sig ett mer perfekt bokpar att samläsa än de båda Augustnominerade fackböckerna Käraste Herman av Maja Hagerman och Min europeiska familj av Karin Bojs. Den ena om den svenska rasforskningens fader, Herman Lundborg, den andra om de senaste rönen kring de där mänskliga anlagen han och inte minst hans tyska […][...]

Dimitris Alevras debutroman består av en djupdykning i hans pappas livsöde. Detta levnadsöde verkar vara något som Alevras funderat mycket över. Romanen känns som en undersökning, en forskning. I slutet av romanen skriver han: Du undrar väl vad meningen med allt det här är. Varför jag gör mig sådant besvär med att fantisera ihop berättelser […][...]

Jag är född och uppvuxen i en by i Västmanland. En snökaosig jul när jag pluggade på annan ort och skulle resa hem till familjen fastnade mitt tåg i Örebro. Min hemort är så liten att man inte kan åka dit med tåg utan man får åka till Dalarna och bli hämtad med bil där. […][...]

Det är november 1973, men det är svårt att skaka av sig känslan av att det också är helt nyss. Då var det studentprotester utanför Tekniska högskolan i Aten som brutalt slogs ner av den grekiska militärdiktaturen, men vi har sett de här situationerna från platser runtom i världen, inte sällan filmade med skakiga mobiltelefoner. […][...]

Den här helgen kretsar förstås det mesta kring terrorattackerna i Paris. Det är inte bara skräck i luften. Nyhetsprogram, sociala medier och till och med byggnader svämmar också över av hyllningar till Paris, Frankrike och ”frihet, jämlikhet, broderskap”. Förra söndagen var det val i Burma och oppositionsledaren Aung San Suu Kyis parti tog hem en […][...]

Bertrand Russell levde 1872-1970 och var en av nittonhundratalets mest inflytelserika filosofer. Hans teorier om logisk analys, kunskapsteori och matematik har gjort stort avtryck i historien och hans engagemang i samhällsfrågor och politik var livslångt. Att sammanfatta hans liv och verk på lite drygt tvåhundra sidor kan tyckas vara en knepig uppgift, särskilt med tanke […][...]