Dimitris Alevras debutroman består av en djupdykning i hans pappas livsöde. Detta levnadsöde verkar vara något som Alevras funderat mycket över. Romanen känns som en undersökning, en forskning. I slutet av romanen skriver han:

Du undrar väl vad meningen med allt det här är. Varför jag gör mig sådant besvär med att fantisera ihop berättelser om min pappa [...] Tystnaden blir till slut outhärdlig. Den lägger sig aldrig till ro.

Simos, pappan, är son till grekiska partisaner och växer upp i det kommunistiska Ungern. Han vill lämna sitt liv i Ungern, för friheten på andra sidan järnridån. Målet är Sverige och där vill han bli filmregissör. Sommaren 1977 lyckades han fly till Sverige tillsammans med en vän. Men det är inte så lätt att realisera drömmar. Det är inte så lätt att byta land. Han nådde Sverige, men sedan?

Romanens titel, Världens sista kväll, är också titeln på det filmmanus författarens far ansöker med till Dramatiska institutets utbildning i filmregi i början av 1980-talet. Titeln tillhör också en av Ray Bradburys dystopiska noveller.

Alevras roman om sin far är delvis spännande men till övervägande delen är den, i mina ögon, dyster och inger inte så mycket hopp. Romanen är bitvis fragmentarisk, ibland lite för gåtfull, så att man som läsare inte riktigt begriper allt. I början av romanen, till exempel, förstår den oinvigde läsaren inte att ”han” på romanens allra första sidor är densamme som Simos, som då ännu inte blivit presenterad.

Senare, i pappans liv i Sverige, inträffar katastrofen: den obotliga sjukdomen. Alevras skriver sig igenom sin fars smärtsamma upplevelser, och beskriver även sin egen känsla av ångestfylld maktlöshet. Berättelser av detta slag berör och det är bra gestaltat, både på ett realistiskt och metaforiskt sätt. Starkast berörd blir den som känner igen sig i de känslor som uppstår hos de som lever vid sidan av en obotligt sjuk nära anhörig. Men även de som inte har upplevt detta, förstår att en liknande situation hotar att drabba oss alla.

Sådana här berättelser behövs och är alltid aktuella, inte just för att det som i denna roman handlar om flykt och sökande efter ett bättre liv i ett annat land, utan allas våra livsberättelser behövs. Detta för att visa på hur människoliv levs och har levts, i syfte att informera, skapa förståelse alla människor emellan, vägleda och trösta. Ett föredömligt initiativ av Dimitris Alevras.

Alla borde på något sätt skriva om sina egna eller anhörigas liv. Ingens erfarenhet är viktigare än någon annans i mänsklighetens samlade arkiv av levnadsberättelser.