Recension

: Krokodilen som inte gillade vatten
Krokodilen som inte gillade vatten Gemma Merino
2015
Hippo
10/10

Men inte den lilla krokodilen

Utgiven 2015
ISBN 9789187033278
Sidor 32
Orginaltitel the crocodile who didn't like water
Översättare Marianne Lindfors
Först utgiven 2013

Om författaren

Gemma Merino föddes i närheten av Barcelona, där hon också spenderade första halvan av sitt liv. Hon är utbildad arkitekt och barnbokillustratör – det senare i Cambridge – och bor numera i London. Som barnboksförfattare debuterade hon 2013 med Krokodilen som inte gillade vatten (på svenska 2014).

Sök efter boken

Krokodiler måste ju vara ett av de djur som skiljer sig mest åt i barnboksvärlden och verkligheten. I verkligheten: stora, mörka, grova och farliga bestar. I barnboksvärlden: gladgröna och freaking adorable. What a diference a genre makes!

Nu är vi lyckligtvis i barnboksvärlden. Där lever Gemma Merinos lilla krokodil som inte gillar vatten. Alla hans syskon älskar vatten och vill bara leka i vatten hela tiden. Men inte den lilla krokodilen.

Det blir hjärtskärande tydligt redan på första uppslaget där alla krokodilsyskonen glatt leker i ett stort badkar, skvätter, njuter under duschen, dyker och plaskar omkring, medan den lilla krokodilen ledset kikar över kanten. På syskonens sida av badkaret ligger alla deras små skor slängda huller om buller. På den lilla krokodilens sida ligger bara hans små gummistövlar, ensamma. Han gillar verkligen inte vatten.

Ändå försöker han ju. Han vill ju så gärna vara med de andra och dyka och hoppa trampolin och kasta boll som de. Ja, på ett uppslag håller de uppenbarligen till och med på med vattenbalett. Jag småfnissar och skrockar för mig själv från pärm till pärm.

Bilderna är verkligen underbara, så välkomponerade och charmerande och uttrycksfulla att man hela tiden känner med den lilla krokodilens smärta och samtidigt vill vara med och leka i vattnet. Jag vill liksom sätta upp vartenda uppslag på väggen och dessutom ta med mig boken i sängen. Och i badkaret, förstås!

Som en ljuvlig liten bonus antyder bilderna på insidan av pärmarna att här kan finnas både en förklaring och en sorts spegelhistoria – alldeles som en inbjudan till att fortsätta berättelsen tillsammans när man har läst klart den som verkligen står där.

Det är möjligen the oldest story ever told, åtminstone i barnboksvärlden. Den om att inte passa in, om att vara utanför. En gullig sensmoral om att alla har sina svagheter och styrkor. Och visst, det är en enkel historia – även om den här faktiskt tar en vändning som jag inte var alldeles beredd på – men den är också så vanlig därför att den just är så vanlig. Grundläggande. Alla känner sig, åtminstone någon gång ibland, utanför och fel. Så är det att vara människa och så är det, här i alla fall, även att vara krokodil.

Ella Andrén

Publicerad: 2015-07-04 00:00 / Uppdaterad: 2015-07-03 19:28

Kategori: Recension | Recension: #6176

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?