Recension

: Smokey Nelsons sista dagar
Smokey Nelsons sista dagar Catherine Mavrikakis
2015
Sekwa
6/10

Förlorade fotfästen i dödens närhet

Utgiven 2015
ISBN 9789187648342
Sidor 294
Orginaltitel Les derniers jours de Smokey Nelson
Översättare Cecilia Franklin
Först utgiven 2012

Om författaren

Catherine Mavrikakis_©Toma_Iczkovits
Fotograf: Toma Iczkovits

Catherine Mavrikakis är franskgrekiska född 1961 i Chicago. Numera bosatt i Montreal där hon undervisar i litteratur vid universitet. Debuten kom 1999 med Deuils cannibales et mélancoliques.

Sök efter boken

Natten den 20 oktober 1989 mördar Smokey Nelson en familj på ett motell i en förort till Atlanta. Den natten mister fyra personer sina liv bokstavligen men den här boken handlar inte om dem, utan om några av dem, vars liv förändrades radikalt av händelsen. Det de har gemensamt är att morden spelat en avgörande roll i deras liv och här skildras deras tillvaro under Smokey Nelsons sista dagar i livet, för efter 18 år ska till sist det dödsstraff han dömdes till verkställas.

Sydney Blanchard greps för mordet men blev frikänd och irrar sedan dess runt i livet i en ännu större osäkerhet än tidigare. Han föddes samma dag som Jimi Hendrix avled och har sett sig som något av en reinkarnation av legenden men nu har allt kommit ikapp honom. Tillsammans med sin hund Betsy är han på väg hem till New Orleans och hela tiden pågår en hackig monolog, lösryckta tankar. När han på en TV på en bensinmack får se ett inslag om den förestående avrättningen börjar han göra en sorts bokslut över sitt liv – för det var ju så nära att det blev han.

Pearl Watanabe var den som först upptäckte kropparna och hon har sedan dess skytt fastlandet i allmänhet och Atlanta i synnerhet och i stället återvänt till sin barndoms Hawaii. Till sist har hon ändå låtit sig övertalas av sin dotter att komma och hälsa på – och naturligtvis sammanfaller hennes besök med Smokey Nelsons avrättning. Dottern gör vad hon kan för att Pearl inte ska få reda på något, eftersom hon är rädd för den reaktion som kan komma.

Ray Ryan, slutligen, är far till kvinnan och morfar till barnen som mördades. Han har drömt om hämnd i ett par decennier och är nu äntligen på väg till avrättningen. Med sig har han Gud, som både lugnar och tröstar – och manar till strid.

Just nu börjar jag känna mig en aning mätt på polyfona romaner men här finns det inte några dolda samband att lista ut, inga ledtrådar och pusselbitar på det sättet. Trots sin närhet till den centrala händelsen har de tre personerna haft väldigt lite med varandra att göra; visserligen var det främst Pearls förtjänst att Sydney frikändes; utan hennes insisterande att det var en annan man hon mött vid motellet hade han knappt haft en chans, men annars är de som strålar i vitt skilda riktningar.

De tre rösterna och berättelserna är språkligt och stilistiskt vitt skilda, liksom de liv som målas upp, men alla handlar i någon mån om att förlora fotfästet och sedan inte finna det igen, trots att åren går. Hur man fyller sin tillvaro med allt möjligt men att den ändå ekar tom. Att tomheten för Ray är mest påtaglig är självklart – han miste sin älsklingsdotter – men också de andra två saknar något; en tro på sig själva, en tillit till världen, självklarheten i att man har fast mark under fötterna.

Medan jag läser växlar mina känslor inför de olika berättarna, först tycker jag bäst om Pearls avsnitt men sedan bränner det till hos Sydney, medan jag känner en rejäl avsmak inför resonemangen hos Ray – det är gott och ont, svart och vitt och en synnerligen dömande Gud, som bara visar medkänsla för den som verkligen gjort rätt för sig genom sin tro – och genom sin hudfärg. Efteråt är det ändå Rays berättelse som framstår som mest tydlig för mig, hur styrkan och beslutsamheten, eller egentligen fanatismen, krackelerar och visar upp tröttheten, meningslösheten och sorgen. Hur den efterlängtade hämnden ändå aldrig kan ge den saknade livet åter. Den mänskliga futtigheten och det lika mänskliga storhetsvansinnet i att döma någon till döden.

Saga Nordwall

Publicerad: 2015-06-07 00:00 / Uppdaterad: 2015-06-07 10:39

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6151

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?