Recension

: The Buried Giant
The Buried Giant Kazuo Ishiguro
2015
Faber & Faber
9/10

Ishiguro imponerar

Utgiven 2015
ISBN 9780571315031
Sidor 352
Språk Engelska

Om författaren

Fotograf: Jane Bown

Kazuo Ishiguro är född i Nagasaki i Japan 1954, men uppvuxen och bosatt i England. Hans romaner finns översatta till en mängd språk. Mest känd är han för Återstoden av dagen (1989), som också filmatiserats. På svenska finns också Berg i fjärran (1982), Konstnär i den flytande världen (1886), Den otröstade (1995), Vi som var föräldralösa (2000) och Never let me go (2005).

Sök efter boken

Är det verkligen fred vi vill ha – till varje tänkbart pris? Mikael Wiehes rader ekar i mitt huvud när jag läser Kazuo Ishiguros nya roman The Buried Giant. Lär vi oss något av historien?

När de gamla kommunistimperierna Sovjetunionen och Jugoslavien brakade samman under trycket av sina egna motsättningar och sin ineffektivitet ledde det till ett antal blodiga krig. Länder skapade med karta och kompass där olika folkgrupper samsats mer eller mindre väl under ett totalitärt förtryck. Listan är kusligt aktuell: Irak och Syrien idag, Kina i morgon?

Är det kanske bättre att leva i en artificiellt skapad fred där lögn är sanning och frihet är slaveri än att kastas in i sådana blodiga stamstrider som har skakat världen under de senaste tjugofem åren?

Eller är det en omöjlig fråga? Är det ens möjligt att lägga locket på alla dessa gamla oförrätter och maktsträvanden, febrig nationalism eller bisarr religiositet som nästan som en naturlag tycks locka opportunister och självrättfärdiga gangsters till att starta krigen?

Och var har detta att göra med The Buried Giant? En historia som utspelar sig i ett slags mytiskt Britannien under 600- eller 700-tal där en mystisk dimma lagt sig över landet, vilket orsakat en kollektiv minnesförlust. Varken de keltiska britterna eller de mer nyligen anlända saxarna minns vare sig sin personliga historia eller vad som egentligen har inträffat de senaste åren.

En hel del.

Utan att avslöja för mycket kan det sägas att dimman härrör från draken Querig, att här förekommer en Don Quijote-liknande riddare vid namn Sir Gawain, och att centralt för handlingen är en quest som kräver att huvudpersonerna företar en längre vandring. Keltisk formelfantasy?

Ja och nej. Fantasy är det. En del recensenter har gjort associationer till Tolkien, mer utifrån något slags slentrianassociation än att texten verkligen på något sätt skulle blinka åt Midgårds-hållet. I så fall är det snarare hos Shakespeare man kan söka efter inspirationen till berättelsen. Kärlek och sorg, krig och fred i ett historiskt men mytiskt landskap och med stora händelser mullrande någonstans i bakgrunden.

Huvudrollerna innehas av Axl och Beatrice, ett åldrat keltiskt par som trots dimman ändå vagt minns att deras son har lämnat dem och flyttat till en annan by. De beger sig ut på en vandring för att söka efter sonen. På vägen stöter de på ett antal personer och gradvis rullas deras egen och landskapets historia upp. Efterhand blir det klarare vad denna minnesförlust spelar för roll, vem som tjänar på den och vem som har allt att förlora på att den hävs.

Det är den frågan som avgör om landet återigen ska störtas i krig.

Så mycket mer om handlingen behöver egentligen inte sägas. Det är dramatiskt och det är omstörtande även om plot-maskineriet ibland är lite väl synligt. Men berättelsens verkliga tyngdpunkt är den finstämt beskrivna och djupt rörande relationen mellan Axl och Beatrice.

Även deras gemensamma historia berörs förstås av minnesförlusten. Kanske finns det saker som förtjänar att glömmas bort? Saker som hotar den kärlek och omtanke de så uppenbart visar för varandra, ett åldrat par ute på en farlig vandring. Är vi kompletta om vi inte har våra minnen – eller är det möjligt att uppfinna sig själv på nytt?

Axls och Beatrices resa från mental blindhet till insikt är lika klassisk som i de stora berättelserna, som i Hamlet eller King Lear, men kanske ännu mer drabbande och oroande eftersom den paradoxalt nog tycks ligga så nära vår egen tid som odiskutabelt är så full av förträngningar och förnekanden.

The Buried Giant är en roman som fungerar suveränt på många samtidiga plan: som filosofisk undersökning, som samhällelig analys, som äventyrs-quest och som sagt inte minst som ett minnesvärt porträtt av två romangestalter som länge kommer att leva kvar i läsarens minne och fantasi.

Tomas Eklund

Publicerad: 2015-05-29 00:00 / Uppdaterad: 2015-05-27 20:51

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6142

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?