Recension

: H
H: Roman Åsa Nilsonne
2015
Natur och kultur
5/10

I gränslandet mellan fakta och fiktion

Utgiven 2015
ISBN 9789127141414
Sidor 223

Om författaren

Åsa Nilsonne, född 1949, är psykiater, professor i medicinsk psykologi och legitimerad psykoterapeut. Hon är författare till flera uppmärksammade deckare, romaner och faktaboken Vem är det som bestämmer i ditt liv? Ett återkommande tema i böckerna handlar om jag och identitet och om att kunna styra sitt liv. Åsa Nilsonne Foto Ulla Montan.

Sök efter boken

Är detta en roman, en populärt hållen vetenskaplig text med ambitionen att roa, eller ett intressant litterärt projekt? I en ironisk och lätt raljerande stil möter vi ”berättarjaget” hippocampus, den del av hjärnan som håller reda på våra minnen och vars uppdrag det också är att påverka framtiden. För utan minnen och kunskap om det som varit, kan inget nytt skapas.
Hippocampus befinner sig passande nog inne i hjärnan på H, en framgångsrik hjärnforskare och populär handledare vid universitetet. Vi får följa hans liv under ett dygn, via hippocampus arbete, från det H kliver ur sängen till dess han åter befinner sig där.

Efter en ganska lång och vindlande inledning, där hippocampus presenterar sig och sina förmågor med många medicinska fakta, tar kärnberättelsen trevande fart. Den berättelse jag som romanläsare förväntar mig finna och som låter mig bli medskapare i det som sker.

H håller på att bli förälskad. Han har träffat den omsvärmade D på en tillställning och kan nu inte glömma hans blickar och rörelser. H:s återkommande minnesbild från festen är ett par som kysser varandra. Han kan inte låta bli att fantisera om D. och om kyssen skulle kunna bli deras gemensamma framtida minne. Som läsare vill jag gärna följa H:s utveckling och väg till beslut, men jag måste säga att hippocampus docerande inbrytningar tar bort mycket av lustläsningen.

Nu skulle jag vilja ställa er en fråga: Vi har kommit ungefär halvvägs genom H:s dag. Tycker ni att det är lite besvärande att det är jag som berättar den här historien? Att ni får nöja er med mitt något ovanliga perspektiv?
Börjar ni kanske ifrågasätta er egen subjektiva jagupplevelse? Är det i så fall skrämmande?

Texten har massor av energi och att korsa gränser kan både berika och inspirera. Läsaren bör dock vara beredd på att kalibrera sin läsning. För mig blev det som att se en film med ljudet avslaget eller att följa skeendet genom en tjock stum glasruta. Romanens idé är spännande och framtidsinriktad, men tyvärr uteblir läsupplevelsen. Det räcker inte att det handlar om kärlek.

Airi Palm Borden

Publicerad: 2015-05-28 00:43 / Uppdaterad: 2015-05-27 20:28

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6136

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?