Gruvar du dig nattetid för saker du gjort, saker du inte borde gjort och för saker du snart måste göra? Jag kan tyvärr inte förändra hela ditt liv om du hör till den ängsliga sorten. Men en sak är jag nästan säker på: De flesta sover lite, lite bättre med en redig bit parmesan i kylen. Den sjasar inte alla sorger på flykten, men det är lite som att ha en vän att hålla i handen. Jag som är trygghetsnarkoman handlar därför prima ekologisk parmesan ett kilo åt gången.

Lisa Förare Winbladh har en förmåga att skriva om mat inte bara som mat utan som något helt och hållet sammanflätat med livet i övrigt. Middagsbjudningar ses som livsviktiga och det kitt som håller samman samhället. Kokböcker av den kalibern kan man inte annat än älska. Det här är inte bara en samling recept, det är en berättelse om ett förhållande till livet och till maten.

Kapitlen utgår ifrån en ingrediens, i tur och ordning vitlök, fisksås, pepparrot, parmesan, chili, vinäger, sherry, ingefära, smör och slutligen citron. I inledningen av varje kapitel presenteras ingrediensen utförligt och man får en lista med ingrediensens smakkamrater. Därefter kommer recepten, recept som kräver lång tid och många ingredienser till förfogande. Tar man sig den tiden är det mödan värt, men det blir mycket över av det man köpt hem när man bara behöver en knivsudd eller en halv tesked av ditten och datten. För ett litet hushåll kan det kännas slösigt.

Soppan av butternutpumpa som jag testade fick göras i flera steg och det gav också en smak som kändes balanserad och så långt från artificiellt man kan komma. Jag har även testat receptet på syrat smör och det blev himmelskt gott.

Majonnäs har jag slagit själv tidigare men jag lärde mig nya knep när jag läste receptet i denna bok. Vid något tillfälle när jag använt mig av olivolja så har majonnäsen blivit outhärdligt besk. Lisa Förare Winbladh ger besked om varför: det berodde på att jag använde stavmixern alldeles för länge. Och länge använde jag den eftersom jag försökte balansera bort beskan med alla möjliga knep och den blev bara beskare och beskare och beskare. Nu gör jag inte om det misstaget igen! Tack för den infon! Lisa Förare Winbladh ger mycket information i den vägen, rent kemisk information som ger besked om varför ingredienser reagerar som de gör och smakar som de gör vid viss bearbetning.

Det blir många aha-upplevelser vid läsningen och man lär sig många nya knep. Så även om recepten ibland känns oöverstigliga med sina långa ingredienslistor så får man mycket annat ut av boken som man kan använda till sina egna vanliga recept. Sist men inte minst frestar fotografierna av Linus Meyer smaklökarna.