Manne är tretton år och ska börja sjuan när han träffar sin storasysters nyinflyttade kompis, Amanda. Amanda ska fylla femton och börja nian. Klart att hon inte är intresserad av en småunge som Manne. Eller är hon det? De stöter på varann lite för ofta för att det ska vara en slump, och Amanda vill göra saker med honom som han knappt ens drömt om innan – kyssas, prata om pinsamma saker, röra vid varann … Bara han inte talar om det för någon.

Genom att vända på den traditionella åldersskillnaden – att unga tjejer förväntas vara intresserade av äldre killar, inte yngre – får Mårten Melin i Lite mer än en kram inte bara till en spännande intrig. Karaktärerna blir könsrollsmässigt långt ifrån klichéer, och det uppstår liksom en maktförskjutning som är jätteintressant och som också, tror jag, öppnar upp romanen mer för läsare av båda könen.

Manne är förstås kille, med en killes erfarenhet av sin och andras kroppar (vilket jag som tjej tycker är riktigt spännande att få veta mer om), men i och med att Amanda är den som är äldre tar initiativet hamnar han också i ett sorts underläge, till hälften pojkrumsfantasi och till hälften läskigt. Det gestaltar Melin enormt träffsäkert. Jag är som läsare lika osäker som Manne på vad hans och Amandas relation egentligen är, vad han vill. Om han är kåt eller kär eller lite rädd eller någon sorts blandning.

Det har redan blivit en del diskussioner kring ålderskategoriseringen av den här boken (9-12 år), och jag vet inte. Ålderkategorisering är så knepigt. Olika ungar är väldigt olika – hell, till och med samma unge kan ju vara väldigt olika i olika situationer. Med det sagt skulle kanske de flesta nioåringar ha svårt att ta till sig Lite mer än en kram. Fast vadå? Huvudsaken är väl att böcker som den här existerar, för den som har börjat fundera? Att ha en sexualitet, att undra över sex, är ju faktiskt ganska långt ifrån att nödvändigtvis ha sex. Och att ha det, på sina egna villkor, är kanske ärligt talat bättre än att bara proppas full av andras idéer om det?

Visst, jag kan störa mig på att medelåldern för sexdebuten ligger på 16-17 år och jag inte kan påminna mig en enda ungdomsbok av nyare snitt där debuterande huvudrollsinnehavare faktiskt är i den ålder eller äldre. Jag har bara ingen som helst lust att ta ut den frustrationen på just den här boken. För även om Manne är med om det här hemliga, oväntade, så framstår kanske kompisen Alvin som en mer typisk trettonåring, med Internets hela porrtillgång och rätt vaga begrepp om verkliga relationer.

För det är ju just det. Själv skuttade jag nog direkt från pryda amerikanska tjejböcker till tantsnusk, för att det var ungefär vad som erbjöds i min tidiga 90-talsvärld. Det är inte precis något jag längtar tillbaka till. Barn på gränsen till tonåringar idag har en helt annan tillgång till information, men knappast lättare att hantera den. Eller att hantera den där märkliga blandningen av lust och starka känslor, om de nu alls går att skilja åt, och svårigheten att greppa vad man egentligen vågar och vill.

Kan man då bli annat än själaglad åt böcker som den här?

Finns det någon fara i ålderskategoriseringen 9-12 så är det möjligen att de som är äldre får för sig att Lite mer än en kram inte är en roman också för dem. Jag är 34 och gillade den jättemycket (möjligen tyckte jag slutet kändes väl tillrättalagt). Något så läsvänligt och charmigt, som tar unga människors känslor på så stort allvar och med så stor ömhet tror jag ärligt talat inte att man kan bli för gammal för.