Min sommar på landet gav mig tid att läsa. Bortsett då från andra krav, en krävande installation av en robotgräsklippare och kriget mot örnbräken, tuvor och tistlarna – det roboten inte klarar, naturens skitväxter. Nässlor och ja så vidare … Men har även fjantat omkring och kikat på fåglar. Korpen som närmsta granne och fiskgjusarna […][...]

Våren 2014 är den franske ekonomen Thomas Piketty mannen alla pratar om. Hans bok Capital in the Twenty-First Century toppar en period bokjätten Amazons försäljningslista. Hela listan alltså, inte facklitteraturlistan. En fackbok på cirka tusen sidor som handlar om historisk inkomst- och förmögenhetsfördelning säljer bättre än Game of Thrones. Piketty har hållit på med sin […][...]

På en av mina oändligt många google-expeditioner på jakt efter signerade böcker av författare jag gillar hittade jag texten ”Joan Didion Signed My Book and I Wish She Hadn’t: On Book Signings and Mistaking the Writing for the Writer”. Först blev jag förbannad på hen som skrivit texten, typ: vad har du för rätt att […][...]

Kan man sköta välfärd – vård, skola, omsorg – som i en fabrik, på löpande band? Det är nog en bild de flesta värjer sig emot. Ändå är det förstås därifrån – från den effektiviserade industrin – som många av de tankar som präglar dagens offentliga sektor kommer. Och när undersköterskan Berit Åsenhed i stadsdelen […][...]

Jag ska erkänna att jag är lite nervös när jag börjar läsa den här romanen. Jag oroar mig för att Annika Lantzs sylvassa och supersnabba ordflöde, det som är så kännetecknande för henne, ska tappa kraft i skrift. Att det ska märkas en skillnad i tempo, och kanske även i skärpa, när orden formuleras (och […][...]

Jag skulle vilja hjälpa honom men allting har blivit så svårt att förklara, det jag säger blir varken mottaget eller förkastat, bara något som en gammal människa har sagt. När Tove Jansson besökte USA i början av 70-talet fick hon se en av ”solstäderna” – de där nybyggda städerna i Florida, där alla nyinflyttade har […][...]

Tove Jansson och Tuulikki Pietilä köpte sig en liten liten ö så långt ut i skärgården man kunde komma, inte långt från där Tove hade placerat Muminpappans fyr, den lilla fluglorten på kartan. De byggde sig ett litet litet hus, och där tillbringade de somrarna i 25 år. Och där skrev Tove Sommarboken, en liten […][...]

Och nu såg homsan Toft stormlyktan som pappan hade hängt i masttoppen. Den hade en mild varm färg och den brann stadigt. Båten var mycket långt borta. Homsan Toft hade god tid på sig att gå ner genom skogen och följa stranden till båtbryggan, precis lagom för att ta emot fånglinan. Där slutar ju berättelsen […][...]

”Peak oil”, den punkt där användningen av fossila bränslen nått sin höjdpunkt för att sedan sjunka, har debatterats flitigt de senaste åren. Men ”peak kärnkraft”? Enligt entusiasterna står vi ju bara i början: Snart kommer ny teknik att triumfera. Snart kommer kärnkraften att vara ekonomiskt lönsam. Snart kommer den att vara idiotsäker. Fast det har […][...]

David Vikgrens Nåden är en diktsamling som inte bara kräver eget utrymme, utan repetition intill leda, av läsaren. Som reklampelare står sidorna där och ropar på dig med sina ensamma fraser och avgränsade fält. I samlingen Folkmun, som kom ut 2011, utforskade David Vikgren ett delvis kommersiellt och turistspråkligt perspektiv med Norrbotten och Tornedalen som […][...]