En del fotografer är sociala genier. En sådan är Jens Olof Lasthein. Han skulle lätt kunna sälja sand i Sahara. Nu tror jag inte att han är det minsta intresserad av att kränga någonting överhuvudtaget. Det är klart och tydligt att det han är intresserad av och nyfiken på är människor; varför de gör som […][...]

Det är svårt att inte fastna i klichéer när det gäller den här boken. ”Praktverk”, ”kulturgärning”, ”konstskatt” är ord jag funderar på att använda i rubriken på den här recensionen. Ja, det är såklart omöjligt att ge en heltäckande bild av ett helt fält. Speciellt något så brokigt som ”illustration”. Och efter att ha läst […][...]

Vi har det varmt i Sverige. Minst sagt. Det finns de som klagar, ”lite för varmt för min smak”. Gamla människor som inte riktigt orkar med. Och så finns det de som klagar på de som klagar, ”tänk på november! Snöstormar…” Och så finns det de som trivs. ”Å, jag ääääälskar när det är så […][...]

Maria Rostotsky har skrivit en roman om berättarjagets – berättarbarnets – uppväxtår, en splittrad familj i flykt från Landet där Kvinnorna lämnades kvar. Rostotsky använder ett kodspråk för att närma sig berättelsen som känns mycket privat och personlig. Med en enkel översättning är berättarjaget Barnet, Kvinnorna är modern men framförallt de kvinnliga släktingarna som stannat […][...]

I Erik Helmersons moderna askungesaga Au revoir, Magnus är den elaka styvmodern inkarnerad som en äkta man, den Magnus som det i bokens titel tas farväl till. För Askungen, som här heter Maria, är grundligt trött på Magnus ovilja att gemensamt med henne ta itu med det långvariga äktenskapets besvikelser och motgångar. Istället för att […][...]

Nina von Rüdiger är illustratör, grafiker och serietecknare. Johanna Koljonen är programledare, kritiker och serienörd. Tillsammans utgör de duon Ms Mandu. De debuterade 2011 med Oblivion High 1, och väckte stor uppmärksamhet både i media och bland läsare i alla åldrar. I Oblivion High 2 tar intrigerna på skolan ny skruv, när coola Paula och […][...]

Nästan vad man än läser verkar det alltid finnas kopplingar mellan olika berättelser. Det är i alla fall min känsla. Alldeles nyss slog jag igen Moa Eriksson Sandbergs Välkommen till LA, baby, om två svenska bästa vänner på sin drömresa till San Fransisco. Bara för att öppna Nina LaCours Inte vem som helst, där ett […][...]

Efter att som tonåring ha upptäckt Twin Peaks tillbringade jag timmar på olika diskussionsforum. Jag hittade en hel värld av teorier, anekdoter och sökande efter gömda ledtrådar. Där tog berättelserna aldrig slut. David Lynchs tv-serie är vid det här laget en rejält uttjatad referens som slängs in när en film eller bok ska marknadsföras som […][...]

Jag befinner mig i skrivande stund i Tarifa. Det är så långt söderut i Europa som en kan komma och Afrika syns i horisonten. Här möts Atlanten och Medelhavet synligt för blotta ögat. Trots detta sitter jag inne i lägenheten och skriver. Sola, bada och pina colada får vänta en stund. När de flesta läser […][...]

Det finns en textrad av Edgar Allan Poe som jag fäst mig vid. Den som lyder: ”And so, being young and dipped in folly, I fell in love with melancholy.” Och ungefär så är det med mig och den grekiska tragedin. Jag var en trulig tonåring när jag läste min första tragedi – det var […][...]