Människor och djur, djur och människor, död och levande, kön och kropp, offer och förövare. Att norska Kristin Berget strävar efter att lösa upp invanda förställningar om uppdelning gick att ana redan i hennes förra diktsamling, Der Ganze Weg. ”Kroppen är också ett hus/ där rovdjur samlas” skrev Berget. Och ”Offerplatsen är bara tiden synlig […][...]