På en av mina oändligt många google-expeditioner på jakt efter signerade böcker av författare jag gillar hittade jag texten ”Joan Didion Signed My Book and I Wish She Hadn’t: On Book Signings and Mistaking the Writing for the Writer”. Först blev jag förbannad på hen som skrivit texten, typ: vad har du för rätt att kräva något av en författare bara för att du köper en bok?!

Min andra reaktion blev att faktiskt på riktigt ifrågasatte varför jag lägger tid, pengar och nervöst magont i signeringsköer på att få de där signerade böckerna av mina hjältar. Jag vet faktiskt inte. Ibland är det ju faktiskt inte alls kul, det känns som att författaren är en stackars ledsen robot som alla vill ha något av och som ingen behandlar som en människa. Tryckt tyst stämning. Signaturen i förstaupplagan blir en påminnelse om att jag var en av de där 50 personerna som krävde att mitt namn skulle stavas med C och inte med K men inte vågade säga mycket mer än det.

Men sen tänkte jag fuck it, det är faktiskt oftast väldigt roligt, och det finns jobbigare arbeten än att skriva sitt namn om det nu är så att författaren helst skulle vilja vara någon annan stans. Författare är aldrig som sina verk, eller i närheten av vad jag trott. Men det är ju det som är så himla kul. Så nu när det äntligen börjar vara socialt accepterat att längta till bokmässan sitter jag med katalogen och kryssar för årets signeringsmåsten (Siri Hustvedt – jag syftar på dig). Det kommer bli stelt, nervöst, tryckt stämning. Men också alldeles, alldeles underbart.

På måndag skriver Ella om Kristina Mattssons reportagebok Välfärdsfabriken. Om arbetets mening och gränslös kontroll. Den handlar om vad ”valfrihetsrevolutionen” och införandet av principer från näringslivet inneburit i framför allt skattefinansierad vård, skola och omsorg, men också var den de synen på verksamheterna kommer ifrån. En slags grundbok i välfärdens omvandling, full av konkreta exempel och begripliggjorda teorier och forskning – alldeles i lagom tid inför riksdagsvalet i höst.

På tisdag recenserar Kari sammanfattningen Thomas Pikettys Capital in the Twenty-First Century. Efter en vår av Pikettyhysteri sitter den här lilla boken som en smäck. En balanserad sammanfattning av själva innehållet i Pikettys bok. Inga krusiduller, inget hiss eller diss. Bara en sammanfattning av mycket intressant ekonomisk forskning.

På onsdag recenserar Håkan debutanten Negar Nasehs Under all denna vinter. ”En underlig roman — men … vilken debut! Berättelsen, berättandet — i första person vrids perspektivet subtilt mot förtryckta galenskapen. Underbar berättelse.”

På fredag recenserar Josefine om romanen Till T av Susanne Brøgger som handlar om dysfunktionell familj i fablernas värld som ska dricka te.

På söndag skriver Cecilia om Linn Bursells debut Allt som är. En välskriven och drabbande historia som dock försöker få in lite för många berättelser på den lilla ytan.