Det händer då och då. Att jag får en litterär crush. En författare jag läser träder fram som någon jag plötsligt kommer att beundra, känna inspiration av, av en eller annan anledning. Med Henrik Bromander började det med den ingående skildringen av en kroppsbyggares uppgång och fall i Riv alla tempel, som dessutom skulle vara första delen i en serie om mansrollen (spännande!). Sen läste jag vidare, fascinerades av att han även använt sig av serietecknandet och novellen som berättarstil, och alltså inte var låst vid en genre (coolt!). Slutligen var jag bara tvungen att prata med honom …

foto: Mario Prhat.

Riv alla tempel handlar om en kille som fastnar i steroid- och träningsmissbruk. Hur fick du idén att skriva om just det?

Jag visste att jag ville skriva en bok om kroppslighet, om den manliga kroppen som objekt. Det är ett tema som jag närmat mig mer och mer i mitt skapande, som jag av olika anledningar finner intressant att utforska. Idén till att skriva om just bodybuilding kom från ett reportage jag läste i DN för ett par år sedan, om en person som förstört sin kropp med stora mängder steroider. Det var en väldigt gripande berättelse och jag kände direkt att den borde berättas i bokform, skönlitterärt, för den typen av berättelser läser man sällan annars. Framförallt var det intressant att skildra hur vårt samhälles kroppsideal väldigt konkret manifesterar sig i en ung människas liv, hur det för den personen mot avgrunden.

Du har tidigare gett ut novellsamlingar och serieböcker. Vad är det som avgör vilken form du väljer att arbeta i?

Allt från idéns beståndsdelar, om den behöver ett längre eller kortare format, bilder eller ej, till vad jag känner för just då. Det är väldigt skönt för mig att kunna växla mellan formerna, på så sätt tröttnar jag inte på någon av dem.

Allt jag rör vid försvinner är en serieantologi som kom ut 2009, där du skrivit alla berättelserna men låter olika serietecknare tolka. Vilken bra idé! Hur kom den till?

Egentligen mest på grund av tidsbrist, jag hade så många historier som jag ville berätta, men hann inte rita dem alla själv. Så jag började sprida ut manus bland tecknare som jag uppskattade. Plötsligt insåg jag att det gick att samla dessa historier i en bok, och på den vägen var det.

Titlarna på dina böcker funderar jag lite över, som jag ser det har de inget klart samband med innehållet i böckerna. Hur väljer du dem?

Tja, jag har fått en del kritik över att mina titlar är lite luddiga och folk tenderar att ha svårt att skilja på dem. På senare år har jag försökt jobba mer med att renodla och hitta på slagkraftiga titlar som folk kommer ihåg. Samtidigt tycker jag inte att en titel måste ha en övertydlig koppling till innehållet, tvärtom är det bra om folk börjar fundera över vad som egentligen menas. Oftast finns det ju flera förklaringar än en till varför böckerna heter som de heter.

En sak jag slås av när jag läst dina berättelser är den gedigna faktabas de ofta tycks vila på. Du verkar ha spetskompetens inom de mest skilda ämnen, från sektliv till gamla filosofer till nu senast bodybuilding. Gillar du att göra research? Hur brukar du gå till väga? Och hur väljer du ämnen att skriva om?

Ja, jag anser att en bra författare bör gå tillväga på samma sätt som en seriös journalist eller forskare, man måste sätta sig in i ett ämne för att kunna skildra det på ett rättvist sätt. Jag ser det som en utmaning att skildra miljöer som jag inte har en direkt erfarenhet av, men som jag kan lära mig något om och sedan skriva om. Egentligen finns det ju inget man inte kan skriva om, det gäller bara att avsätta tid åt att läsa in sig en massa på ämnet samt våga bege sig ut i verkligheten en stund. Tyvärr verkar det vara en bristvara hos många författare, och därför blir deras böcker tråkiga och intetsägande.

Berätta lite om ditt projekt att skriva en trilogi om maskulinitet. Varför just det ämnet? Och hur går du till väga?

Om man vill att samhället ska förändras och bli mer jämlikt krävs det att alla gör vad de kan för att uppnå denna förändring. Tyvärr tror jag inte att vi kan avskaffa patriarkatet hur mycket än kvinnor kämpar, det är vi män som måste agera också. Att börja prata om allt som är konstigt, fel och sjukt med hur det är att vara man idag är en början på en sådan förändring. Ingen annan kommer göra det åt oss.

De andra delarna kommer jag jobba med på ungefär samma sätt som Riv alla tempel. Jag börjar med en period av research för att sedan skriva en fiktiv historia som ligger så nära verkligheten som möjligt. Del två kommer handla om näthat och utspela sig i Skåne.

I serieboken Tidigt på morgonen låter du läsaren lära känna karaktärer som du sedan ofta släpper taget om mitt i berättelsen, när jag precis kommit in i det. Varför gör du så?

Ha ha, ja du … Är det inte det som är tjusningen med noveller? Små korta inblickar i människors liv, som man sedan aldrig mer får träffa men kanske ofta tänker på …

Hur har du fått så bra personkännedom?

Jag brukar hävda att jag fått den från min mamma, som jobbade inom vården i många år. Hon var berömd för sin goda hand med människor av alla dess slag, och hon har lärt mig många fina värderingar. Sedan kan man ju ha en viss läggning, att man gillar att iaktta och analysera sin omgivning. Jag ägnar ganska mycket tid åt att fundera över folks karaktärer, över deras livsval och så vidare. Ibland kan det till och med bli lite jobbigt. Men rent konstnärligt ger det ju utdelning.

Hur var det att gå från novellformat till romanformat? Skillnader, svårigheter, etc?

Det var svårare än jag trott, eftersom textmassan blev mer svårhanterlig och bångstyrig. Samtidigt har jag skrivit flera noveller som är så långa att de närmast är ett slags kortromaner, så steget var inte enormt, men det märktes ändock. Jag försökte vara väldigt uppstyrd med en skrivschema, noggranna kapitelindelningar och så vidare, men en roman blir snabbt som ett levande väsen som sticker av i de mest oväntade riktningar. Men genom hårt arbete och duktiga förläggare och redaktörer fick jag pli på det till slut. Jag lärde mig väldigt mycket och känner mig extremt peppad på att ge mig i kast med nästa roman.