Josefin Svenske och Fabian Göransson, båda serietecknare och knutna till förlaget Kolik, arbetar just nu med en satsning på serier för barn för Rabén & Sjögren. Bland de hittills utgivna, som riktar sig till 6-9-åringar, finns Loka Kanarp, som tidigare publicerat en rad serieböcker för vuxna.

Under ett torsdagsseminarium på Bokmässan diskuterade de tre och barnboksförfattaren Jujja Wieslander, vars serieversion av hennes karaktär Mamma Mu ingår i satsningen, serieformatets fördelar.

Josefin Svenske menade att all läsning är bra läsning, att alla oavsett ålder ständigt läser varierat och överallt, på mjölkpaket, böcker och tidningar. Och att vi behöver alla möjliga sorters barnserier, för olika tillfällen och faser i barnens liv. Loka Kanarp tänkte tillbaka på det hon själv fastnade för som barn, att man i serier kunde se handlingen utan att behöva förstå all text.

Några timmar senare möter jag upp Loka nere på mässgolvet. Vi tar oss en trappa upp för att fly bokmässans sorl och slår oss ned i ett par färgglada fåtöljer för att prata mer om bild och berättande för äldre och yngre.

Loka Kanarp på Bokmässan 2015. Foto: Björn Schagerström

Ville du prata om några särskilda teman i Katten & Ekorren på Sommarön?

Ja, jag började med att komma på karaktärerna. Det var när jag gick på Konstfack, på grafisk design och illustration. Då hade vi en bilderbokskurs och en skrivövning då man skulle tänka tillbaka på sin barndom och skriva om sig själv som barn. Då fokuserade jag på det lite försiktiga barnet, att vara ängslig och blyg och sådär. Utifrån det så gjorde jag kattkaraktären och så gjorde jag Ekorren som är mer som de vänner jag hade som liten, som var mer som motsatsen, busiga och fick saker att hända. Temat är väl egentligen rädslor och själva Sommarönstoryn är inspirerad av en resa som jag gjorde till Thailand precis efter kursen. Då var jag väldigt rädd för olika saker, som att åka moppe och båt, olika fordon, haha. Och när jag skulle snorkla skadade jag mig, vilket också är med i boken. Så det är väldigt inspirerat av mitt eget liv.

Finns det några barnserier som du gillar särskilt mycket?

Sara Olaussons serieadaption av Loranga är väldigt vacker och bra överhuvudtaget. Don Rosas Kalle Anka-serier läste jag som barn men har läst om dom på nytt nu och dom är jag fortfarande väldigt förtjust i. Han har ju format mycket av Farbror Joakim och andra karaktärer. Jag gillar att det händer så mycket i hans serierutor, mycket slapstick och så i bakgrunden.

Kommer du ihåg när du gjorde din första serie?

Ja, jag gjorde seriestrippar som barn men jag minns inte så mycket av dom. Men sedan, när jag gick estetisk linje i gymnasiet, började jag göra självbiografiska serier, som skolarbete. När jag var liten, runt tio och framåt, läste jag mycket Larson och Ernie. Men så var också serierutorna i Kamratposten en stor grej för mig, med Cecilia Torudd, Eva Lindström och Gunna Grähs till exempel. Så jag blev inspirerad av KP att bli tecknare. Det kändes mer nåbart jämfört med Kalle Anka, som var i en stil där man inte såg att någon hade tecknat. När jag såg Eva Lindströms bilder, som hade en ganska naivistisk stil, så kändes det mer hemma.

Sedan återupptäckte jag serier när jag gick på gymnasiet och gick till Serieteket. Då hittade jag de självbiografiska serierna. Det fanns ju som en självbiografisk våg på nittiotalet i USA och Kanada, och så i Sverige också med Åsa Grennvall och Mats Jonsson. Och den stilen och de temana var väldigt nåbara och inspirerande för att man känner igen sig. För jag läste annat också, som Sandman (av Neil Gaiman) men just de här självbiografiska serierna gjorde att jag kände att jag kan göra något liknande. Sedan, när jag gick Serieskolan i Malmö, gjorde vi olika fanzines. Jag gjorde ett som hette Serier av Loka. Senare samlade jag några av de berättelserna i min första bok, Till mina vänner och ovänner.

Du har hoppat från bok till bok både genremässigt och bildstilistiskt. Från skräckromaner till fyrrutingar med nedslag i historien.

Ja, jag gillar att variera mig. Jag skulle nästan vilja vara som en del franska tecknare, som till exempel gör barnserier under ett namn och vuxenserier under en annan pseudonym.

Det finns också en sorts folkbildande gren av ditt serieskapande, som lyfter fram olika historiska personer och händelser, ofta med en feministisk udd. Vill du göra mer i den stilen?

Just nu vill jag nog inte göra faktaserier, men jag är intresserad av historia och historiska miljöer och det skulle jag nog vilja jobba med mer i en serieromanform framöver.

Förutom att skapa både bild och text i flera böcker har du illustrerat andras berättelser. Har du någon gång varit inne på att skriva en roman utan illustrationer?

Ja, jag skulle gärna göra det om jag hade förmågan, men jag tror att en anledning till att jag kom in på serier är att det känns så opretentiöst. Vem som helst kan plocka upp en kulspetspenna och göra det. Medan att skriva en roman har en mycket tyngre tradition så det tar emot lite mer att utforska det.

Du har ju avbildat en hel rad av Nobelpristagare för Expressen i samband med offentliggörandet av vem som vunnit. Har du någon favoritpristagare?

Helt klart Selma Lagerlöf, hon är en av mina favoritförfattare.

Vilken var den senaste serieboken som du blev helt såld på?

Loka Kanarp kommer på att tänka på en bok med en krånglig titel. Hon tar fram mobilen och börjar bläddra igenom sitt Instagramarkiv.

Hon citerar texten under bilden som visar omslaget på den amerikanska serieromanen:

”Sjukt bra var den. Alla måste läsa.” Unterzakhn av Leela Corman. De anhöriga av Pelle Forshed var också väldigt bra.

Loka, som i sin serie om Katten och Ekorren använt sig av stora bilderboksinspirerade uppslag, där serierutorna för stunden får stå tillbaka, visar också sin absoluta favorit från bilderbokshistorien:

Min vän Lage av Eva Lindström. Hon skickar med ett bonustips i En björnberättelse av Ann-Madeleine Gelotte från 1986.

PS. Nästa Katten och Ekorren blir en vinterberättelse med jultema. Till våren kommer Rabén & Sjögren fortsätta sin barnserieutgivning med en svit böcker, den här gången för åldern 9-12 år. DS.