Frank Money kommer från den värsta platsen på jorden, nämligen Lotus, Georgia. Ingen plats är värre, inte ens ett slagfält. Detta vet Frank som återvänt till 50-talets USA efter fasansfulla upplevelser under Koreakriget. Tillbaka till ett USA som präglas av rasism och förtryck. Frank tillhör dock en av dem som hade tur, en av dem som överlevde kriget, eller var just det kanske otur.

Tillbaka i USA kämpar Frank mot sina inre demoner, han rycks mellan självförakt och ilska och läsaren ges små utklipp av vad han varit med om under krigets år. När Franks syster Cee ligger för döden tvingas Frank tillbaka till Södern från den sjuksäng han fastbunden och nerdrogad befinner sig i. För att rädda sin syster måste han åter ta kontroll och ge sig tillbaka till den plats där de båda syskonen växt upp och som han hatat i hela sitt liv.

Morrisons främsta styrka är som vanligt språket. När jag första gången mötte Morrison i De blåaste ögonen blev jag fascinerad och förtrollad över hur hon klarade av att beskriva något så fruktansvärt och hemskt som incestuös våldtäkt på ett sådant vackert och målande sätt att man på sätt och vis kunde känna med pappan som förgrep sig på sin egen dotter. Något så ofattbart blev greppbart och jag har sedan dess inte mött någon som lyckats på samma sätt. Även i Hem lyckas Morrison stundtals trollbinda och den börda som Frank bär på hamnar väldigt nära läsaren. Men med sina blott 157 sidor blir berättelsen lite kort och de grava och djupa problem som Frank lider av får inte riktigt det utrymme som krävs. Det finns även ett par korta passager genom boken som återknyts i all hast och gör slutet lite stressat.

Precis som i De blåaste ögonen pendlar Morrisons berättarperspektiv i de olika kapitlen. Ett berättargrepp som lyfter läsaren närmare karaktärerna men som samtidigt ifrågasätter sanningshalten hos författaren, ett grepp som påminner läsaren om att författaren bara återberättar något hon själv aldrig upplevt. Ett smart grepp som tillsammans med Morrisons allegoriska angrepp ger denna kortroman mer liv.

Korea. Du kan inte föreställa dig det, för du har aldrig varit där. Du kan inte beskriva det trista landskapet, för du har aldrig sett det.

Trots sin ringa längd hinner Morrison beta av flera viktiga ämnen, kärlek och sorg, rasism och förnedring, hat och den värme och gemenskap som trots allt finns bland människorna i den lilla staden. Självklarheten där alla hjälps åt att läka Cees öppna sår som tar tid och som samtidigt ger Frank tid att läka sitt inre. Hem är en värdig liten berättelse av en nobelpristagare som engagerar och man har lätt att glömma bort att det just är fiktion.