Detta Livet!
Dåtid och nutid.
Minnen –
Och jag vägrar släppa taget om mina minnen …
Jag tycker om att väcka dem till liv, både de mörka, svåra och de ljusa. (s. 67).

Kerstin Bergström bestämde sig för att sätta sig ned och skriva sin sista bok därför att hennes reumatism gjorde det svårt för hennes att skriva utan smärta. Det var dags att sätta punkt. När boken var klar att ges ut fick hon ett cancerbesked med dålig prognos. Upplägget skär alltså lite i hjärtat redan innan man börjar läsa boken.

Citationstecknen i titeln är en blinkning till Sven Delblanc som avslutade sin författarkarriär med samma titel. Delblanc skrev sina slutord efter att han fått sin cancerdiagnos och den handlar delvis om hans tankar om döden. Anledningen till att Bergström ger en blinkning till Delblanc i titeln, har emellertid inget med cancer att göra, utan Delblanc hjälpte Bergström på traven när hon skulle ge ut sin första bok och hon känner förstås tacksamhet till honom.

Bergström har delat sitt yrkesverksamma liv mellan att vara lärare och att vara författare. Hon återkommer ofta i Slutord till att detta har gjort henne friare i sitt författarskap eftersom hennes försörjning redan varit säkrad. På detta sätt har hon kunnat skriva vad hon vill och har inte varit beroende av goda recensioner eller att producera inom angivna tider. Det låter livsbejakande, fritt och härligt. Men ju mer jag läser i Slutord desto mer tvivlar jag på att så faktiskt varit fallet. I stället verkar hon känna sig ifrågasatt, omsprungen och missförstådd. Och de gånger hon förväntat sig en recension och inte fått någon, sitter inpräntat i hennes minne. Även detta gör lite ont i hjärtat hos mig som läsare.

Bortsett från att man blir lite ledsen av boken så är det också spännande att läsa om hur en författare ser på sitt författarliv, så där lite i backspegeln. Om romanidéer som aldrig blivit förverkligade, om glädjen över dem som blev. Hon skriver även generöst om böcker och författare som inspirerat henne och om hur hennes skrivprocess ser ut. Man får också en inblick i hur svårt det nog kan vara att vara kvinnlig författare, bosatt långt ifrån Stockholm.

Den här boken är intressant för dem som följt Kerstin Bergströms författarskap och vill läsa hennes eget bokslut över det. Men den är också intressant för dem som är intresserade av skrivprocessen och om hur det är att inte vara författare på heltid men ändå vara mycket produktiv.