Recension

: Maskinblod 2
Maskinblod 2 Peter Öberg (red.)
2014
Affront
5/10

Lite gnissel i maskinen

Maskinblod 2 består av sjutton noveller i genrerna fantastik och science fiction. Som en gammal läsare av science fiction så känner jag igen de teman och idéer novellerna kretsar kring. En hel del könspolitik och samhällskritik ryms inom genren sen tidigare och dyker inte helt oväntat upp även här. Pronomenet ”hen” finns representerat i fler noveller i antologin än jag tror att det hade gjort i en motsvarande samling med ”vanlig” skönlitteratur. Det känns kul och är utan tvekan det modernaste jag har upptäckt i boken.

Ett par noveller är publicerade tidigare (en redan 1926), men de flesta är nya. En del av författarna är debutanter, några är etablerade och vissa irriterade mig ovanligt mycket. I Historien om P levererar till exempel A.R. Yngve ett tankeexperiment om en kvinnodominerad värld, sadosex, maktfördelning och dylikt. Novellen känns som om Ayn Rand skulle ha mixat ihop Egalias döttrar med Fifty shades of grey. Att författaren (på förlagets hemsida) känner sig tvungen att skriva en ursäktande brasklapp om textens tema gör inget bättre. Andra noveller lovade mer än vad de höll, till exempel Flickan och havet av Sten Andersson. En ganska fin novell om att försöka äga något man inte har rätt till och hur fel det kan bli, även om man har hur goda intentioner som helst. Men på den tidigare nämnda hemsidan skriver författaren i sin kommentar:

… att du kommer att bli överraskad. Jodå, jag lovar. Du BLIR förvånad!

Jag blev varken överraskad eller förvånad utan skrev (spoilervarning) ”sjöjungfru?” i marginalen redan efter två och en halv sida.

Trots att jag inte fann något särskilt nyskapande bland novellerna så finns det ändå en del som var både välskrivna och roliga att läsa. En del författare vill jag absolut läsa mer (och ibland längre) berättelser av, bland andra Boel Bermann vars Garderoben är en slags omvänd Narnia-historia med en ovanligt lyckad beskrivning av dystopin vi lever i. Bermann har ett säkert språk, en glimt i ögat som lockar till vidare läsning. Knorren på slutet är kanske inte helt oväntad eller nödvändig för historien, men fungerar. Grå av Sofie Trinh Johansson är en tidsresehistoria om bland annat kärlek, makt, minne och robotar. Samhällskritiken den kretsar kring är lite väl tungfotad (även om jag håller med i stort). Men den är snyggt skriven, spännande och tidsreseparadoxerna fungerar bra. En annan spännande historia är Nyfödd av Love Kölle. Den handlar om artifakter från rymden, näriga företag och det allenarådande gubbväldet. Att den nämner Stockholms (i mina ögon) snyggaste tunnelbanestation (Vreten), gör den ännu bättre.

Hon som dömer av Oskar Källner är min klara favorit, en space-opera med allt vad det innebär av stora rymdstrider och långa tidsperspektiv. Källner leker in mytologi, och det känns som om han behärskar sin genre bra. Helt klart den berättelse jag tycker står sig bäst i ett internationellt science fiction-sammanhang.

Rent generellt skulle en majoritet av de här novellerna ha mått bra av en hårdare redigering, både språk och handling är ofta lite för stelt och osvängigt för att jag ska kunna ryckas med på riktigt. Jag rekommenderar en genomläsning för den som vill uppdatera sig på den svenska science fiction-scenen, men önskar mig klarare lysande stjärnor och mer polerade ädelstenar till nästa gång.

Joel Bergling

Publicerad: 2014-04-03 00:00 / Uppdaterad: 2014-04-02 18:36

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5625

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?