Bok- & Biblioteksmässan i Göteborg, torsdag. Satt och åt äpplen, tre intervjuer – tredje intervjun mer ett samtal. För. Jag kan inte intervjua, jag tycker frågor är olustiga, ångestfyllda – tydligen. Meningen var att prata om Kennet Klemets översättning av Blaise Cendrars Reseanteckningar (Ellips Förlag), jag hade inte hunnit få själva boken. Åt äpplen. Drack […][...]

Jag brukar inte gå igång på romaner som handlar om författarens eget skrivande. Jag tycker inte att det är intressant. Ofta tycker jag rent av att det är självupptaget och respektlöst mot läsaren. Det är inte det att jag är omedveten om våndan i skrivandet. Om kampen. Om rädslan för att orden ska ta slut. […][...]

Mellan rött och svart är den tredje boken i den omtalade och hyllade serien om de tre bröderna Lauritzen och deras familjer under ”det stora århundrandet”. Romanen utspelar sig under mellankrigstiden 1918–1939. De yngre bröderna Oscar och Sverre befinner sig i Berlin medan äldsta brodern Lauritz lever med sin familj i Saltsjöbaden i Stockholm. Romanen […][...]

Omgångar är en på samma gång mjuk och kompromisslös diktsamling, fylld med mer och mindre rationella iakttagelser som dekonstrueras ner till kärnan. I samlingen berörs stora, svårhanterliga teman som kärlek, död, tidens kretslopp och själslig resa och utveckling. Även om alla de ovanstående temana samsas på samlingens få 58 sidor vilket man kanske kan tänka […][...]

Som en tsunami väller de in i västvärlden – revolutionerande men samtidigt lömskt. Det pågår ett erövringskrig, men sällan öppet, med vapen. Istället sker det genom massinvandring, genom höga födelsetal och genom att steg för steg tvinga på oss en kultur, en religion som i själva verket är en ideologi, oförenlig med västerländska värden, med […][...]

I Min kamp 6 skriver Karl Ove Knausgård (eller ja, han parafraserar Don DeLillo) att terroristers mål är desamma som en författares: att tränga in i vårt undermedvetna, att skapa ikoniska bilder, att ställa upp en berättelse som nästlar sig in i hur vi tolkar världen. Flygplan och skyskrapor. Ikaros och Babel. Han skrev detta […][...]

Hösten är min bästa årstid. Det är fortfarande inte svinkallt, det funkar att ha skinnjacka med tjocktröjan under och kängor på fötterna. Träden har inte tappat sina löv, utan bjuder tvärtemot på fantastiska färger. Kanske är det alla utbildningar som påbörjats just höstar, men det är något i luften som signalerar nytt liv. Jag blir […][...]

Gertrude är författare och får ett stipendium för att åka med på forskningsresa till Antarktis, för att skriva. Hon vill berätta om, eller kanske förstå, de gamla polarresenärerna, upptäckarna, Robert Scott och Roald Amundsen, som i början av seklet tävlade om att först nå Sydpolen. Framför allt Scott är hon fascinerad av, och hon läser […][...]

Viktor Algrens bok Han åt mitt hjärta fick mig att sätta i halsen och ta mig flera funderare över vad jag egentligen tycker om att man tar livet av människor som mest tillför ondska till världen. Jag träffade honom på bokmässan i Göteborg för att närmare diskutera boken och hur han ser på sitt skrivande, […][...]

Vad vill jag säga mest om den här boken, innan ni slutar läsa? Att den är bra, att den är annorlunda! Att den inte är som jag tror att den ska vara, att den är bättre. Att jag tycker väldigt mycket om den. Varför? Det finns flera skäl. Ett: huvudpersonen är sympatisk och klok, och […][...]