Recension

: Vad jag såg och när jag ljög
Vad jag såg och när jag ljög Judy Blundell
2013
B. Wahlströms
8/10

Snyggt berättad coming-of-age noir

Utgiven 2013
ISBN 9789132160905
Sidor 254
Orginaltitel What I saw and how I lied
Översättare Ylva Kempe
Först utgiven 2009

Om författaren

Judy Blundell har skrivit över 100 böcker under olika pseudonymer och är mest känd för sina Star Wars-böcker under pseudonymen Jude Watson. Hennes första bok på svenska i eget namn heter Vad jag såg och när jag ljög. Hon bor i Katonah, New York med sin man och dotter.

Sök efter boken

Vad vill jag säga mest om den här boken, innan ni slutar läsa? Att den är bra, att den är annorlunda! Att den inte är som jag tror att den ska vara, att den är bättre. Att jag tycker väldigt mycket om den.

Varför? Det finns flera skäl. Ett: huvudpersonen är sympatisk och klok, och så är hon oskuldsfull. Jag är lite trött på att läsa om ungdomar som haft fem förhållanden när de är femton, som är blasé och redan råkat ut för allt. Här är huvudpersonen femtonåriga Evie, och hon har typ inte börjat använda smink än. Visserligen utspelar sig den här boken på fyrtiotalet, vilket till viss del förklarar oskuldsfullheten (egentligen gillar jag inte det begreppet, kanske skulle föredra öppenhet, naivitet, men det är väl det oskuldsfullhet betyder). Men jag tror att det finns unga människor som är sådana också idag. Faktiskt.

Två. Den är så välskriven. Det är en bladvändare och en riktig mysbok, och när man befinner sig i läsningen så vill man bara stanna kvar där. Den har en skarp iakttagelseförmåga, inte minst för de där sakerna som gör att Evie faktiskt blir ganska mycket äldre den här sommaren. Och då menar jag inte främst den historia omkring krigshemligheter och bedrägerier som utspelar sig bakom hennes rygg, utan mer de detaljer i hur vuxna talar och beter sig som hon lägger märke till för första gången och tar till sig. När de säger si, då menar de så. När de gör så där, då är det för att de vill det här.

Tre. Det är en bra historia, men den är inte överdramatiserad. Den får berättas långsamt, och startar i New York efter andra världskriget, när Evies styvfar kommer hem. Snart föreslår han att han, Evie och hennes mamma ska åka på semester till Florida, vilket de gör. Där möter de Peter, tjugotreårig snygging som Evie blir förälskad i och som hennes styvfar visar sig känna från kriget. De träffar också ett gift par, fashionabelt men sorgset. Sedan pågår det saker på flera nivåer, mellan de olika personerna. Det läsaren vet är hela tiden vad Evie vet, men spänningen känns ändå, mellan raderna. Man vet att ett avslöjande väntar.

Fyra. Det är en bra miljö- och historieskildring. Man får en fin bild av USA efter kriget, och av ett samhälle där människor samlar ihop sig, står inför en tid som känns öppen, ny och osäker. Men spännande. Jag har inte läst många skildringar av detta att vara ett samhälle efter ett krig, med människor som kommer tillbaka efter att ha sett och kanske utfört vidriga handlingar. Som sedan ska bli ”vanliga” igen. Och dela världen med de som i detta fall varit förskonade åtminstone från krigets allra mest påtagliga umbäranden.

Fem. Den har en bra titel. Kan tyckas bagatellartat, men Vad jag såg och när jag ljög är ett både lockande och rättvisande namn på den här boken. Framför allt för att den verkligen allra ytterst handlar om seende. Evie ser saker, hon ser i själva verket massor, men hon lägger inte märke till de viktiga detaljerna. Eller rättare sagt: hon lägger märke till de detaljer som talar för hennes önskan om hur saker ska vara. När verkligheten visar sig vara en annan, så minns hon alla de tecken som tydde på det.

Sex. Den är annorlunda. Det är en historia med noir-förtecken: otrohet, vackra kvinnor, hemligheter, lögner. Men personerna i den är inte särskilt mystiska eller upphöjda, de har en bakgrundshistoria och dyker inte bara upp på Humphrey Bogarts kontor en dag med en cigarett i mungipan. Evies mamma är visserligen väldigt vacker och kanske våghalsig, men hon har också jobbat hårt och oglamoröst hela livet för att ta hand om sin dotter. Det finns verkliga personer i den här berättelsen, inte bara schabloner. Och så detta då att den där thriller-historien är berättad genom en annan historia, Evies coming-of-age-berättelse. Riktigt snyggt gjort.

Alice Thorburn

Publicerad: 2013-10-14 09:38 / Uppdaterad: 2013-10-14 09:41

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5423

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?