Jag brukar inte gå igång på romaner som handlar om författarens eget skrivande. Jag tycker inte att det är intressant. Ofta tycker jag rent av att det är självupptaget och respektlöst mot läsaren. Det är inte det att jag är omedveten om våndan i skrivandet. Om kampen. Om rädslan för att orden ska ta slut. […][...]