Recension

: Värddjuret
Värddjuret Marie Hermanson
2000
Bonniers
10/10

Bära fjärilar i låret

Utgiven 2000
ISBN 9903075952
Sidor 199
Först utgiven 1995

Om författaren

mariehermanson1

Fotograf: Kristin Lidell

Marie Hermanson är född 1956 i Sävedalen utanför Göteborg. Hon debuterade med en samling berättelser, Det finns ett hål i verkligheten (1986). 1995 blev hon Augustnominerad för romanen Värddjuret och med Musselstranden (1998) fick hon ett stort kritiker- och publikgenombrott. Två av hennes senare böcker speglar varandra: i Hembiträdet nästlar sig en kvinna in i ett hus som hon är nyfiken på, i Mannen under trappan jagar en inneboende iväg en familj som bosätter sig i ”hans” hus. 2007 kom Svampkungens son, 2011 Himmelsdalen.

Sök efter boken

Den varelse, ur vilken en parasit hämtar sin näring, är ett värddjur. Redan romanens titel beskriver dess centrala relationsstruktur, den mellan värddjuret och parasiten. När huvudkaraktären Anna reser till Borneo förvillar hon sig i en suggestiv tropisk skogsmiljö, och blir stucken på insidan av låret. Väl hemma har vad som till början verkade vara en underlig muskelryckning orsakad av sticket, utvecklats till en bultande böld med skrämmande omfång. Plågad söker Anna vård och blir hänvisad till den excentriske läkaren Willof, expert på tropiska insekter. Han berättar för henne att hon otroligt nog blivit utvald till värddjur av den utrotningshotade fjärilsarten Recentia Alba.

Handlingen är minst sagt intrikat i sättet att legera nutidsrealism och surrealistisk saga. Verklighetens gränser tänjs men texten förlorar aldrig trovärdighet, då dess första intrigutvecklande sceneri, den tropiska skogen på Borneo, sätter stämningen för hela verket. En plats långt från rationell verklighet, med otämjbar natur som äger både mörker och skönhet, är platsen från vilken sagan är hämtad. En liten bit av denna saga finns bevarad i huvudkaraktärens innerlår. Blåsan sprider mystik över stockholmsrealismen. På ett paradoxalt sätt förkroppsligar sagan, vilken jag upplever innefattar närmast övernaturliga inslag, en naturvetenskaplig realism: överallt i naturen väljer parasiter värddjur och inleder en parasiterande relation, över detta ligger inget övernaturligt. Men så händer det en människa, och blir en slags förtrollad verklighet.

Övertalad av den märklige dr Willof tilldelas Anna logi i växthuset på hans tomt, där hon hålls sällskap av andra tropiska fjärilsarter. Växthuset är en pseudotropik, i vilken huvudkaraktären åter blir innesluten, inte så mycket nu på grund av ofrivilligt förlorad färdriktning som av frivillig inlåsning. Hon är strandad i ett dimmigt och fuktigt, suggestivt ölandskap vars själva existens ute i en frostig svensk trädgård omgärdad av tallskog upplevs surrealistisk, så väl av huvudkaraktären som av läsaren. Verklighetens kriterier löses upp och i takt med att tallskogen och stockholmsrealismen förvandlas till sagoelement och pseudotropiken till verklighet, blir huvudkaraktären, fråntagen sitt penicillin, allt svagare.

Hermanson är en skicklig spänningsskapare. Samma dova, olycksbådande laddning som lyfter Hermansons Mannen under trappan och Himmelsdalen över den slentrianmässiga spänningsromanen, återfinns i Värddjuret. Romanen, trots sin smala, delikata huvudintrig, hypnotiserar mig fullständigt och varje bladvändning görs med blandad otålighet och bävan.

Förutom spänningselementet finns det mycket att nysta i för den mer analytiskt intresserade läsaren. Allegorisk tematik som romanen spänner över, så som kvinnans utsatthet i samhället och graviditetens psykologi är de mest framstående exemplen. Men här finns också subtila religiösa referenser, resonemang kring friskhet och sjukdom och skräckromantiska inslag.

Vad gäller språket är jag kluven. Det är inte språket i Värddjuret specifikt som jag tvekar inför, utan snarare Hermansons språk i allmänhet. Det är en aning intetsägande. Eller kanske snarare … inte sammanfogat med varsamhet. Det är mycket möjligt att det är ett stilistiskt grepp från författaren, ämnat att kontrastera suggestiv berättelse mot realistisk vardag, ett sätt att förankra det otroliga i vår egen samtid och igenkänningssfär, vilket gör den så mycket obehagligare, så mycket mer fascinerande. (Detta gäller för övrigt även för Mannen under trappan och Himmelsdalen.) Men oavsett Hermansons eventuella intentioner skaver språket mot berättelsen på ett sätt som inte tilltalar mig. Jag sörjer textens frånvarande lyriska ådra.

I stort är det en trollbindande bok. Den vägrar att riktigt lossa taget om mig, och jag kan varmt rekommendera Värddjuret både till den som söker en spännande intrig, och den som vill ha en mer utmanande läsning. Det är nog detta som är det fina med boken, den är både lättillgänglig och svårtydd.

Christina Skagert

Publicerad: 2013-02-04 00:00 / Uppdaterad: 2015-07-02 09:07

Kategori: Recension | Recension: #5084

2 kommentarer

[...] ”Den varelse, ur vilken en parasit hämtar sin näring, är ett värddjur. Redan romanens titel beskriver dess centrala relationsstruktur, den mellan värddjuret och parasiten. När huvudkaraktären Anna reser till Borneo förvillar hon sig i en suggestiv tropisk skogsmiljö, och blir stucken på insidan av låret. Väl hemma har vad som…” Läs mer [...]

Nya skribenter på dagensbok.com | dagensbok.com Oregistrerad 2013-02-07 07:42
 

[…] förlag). Antal sidor: 199. ISBN: 91-0-056131-2, 9789187173387. Andras röster: Booksessed, dagensbok.com. Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, CDON […]

Värddjuret | Hermanson, Marie | Bokblomma Oregistrerad 2017-07-26 18:00
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?