Om man är hungrig och törstig och i Stockholm vill känna sig lite strindbergsk så här under de sista skälvande månaderna av Strindbergsåret, så är det inte bara Berns, Hasselbacken, Operakällaren eller Djurgårdsbrunn man kan besöka. Grand Hôtel är också ett etablissemang som Strindberg frekventerade. Där kan man till exempel ta en drink i Cadierbaren […][...]

Suss är en drömmare. Hon föredrar golv framför fina stolar, skriver, målar skämtsamma karikatyrer och gör verbala, sprakande kärleksförklaringar till ”B-människan”; den som är inkomplett och mänsklig. Hennes föräldrar är ”A-människor” och överklass. Kanske är det därför hon verkar vara född med fågelvingar och flaxar livligt i en antimaterialistisk vilja, bort från marken, konventionerna och […][...]

Jan Guillous andra del i hans stora romansvit, Det stora århundradet har nu givits ut. Han fortsätter därmed sin långa tradition av att använda lättläst, lättillgänglig litteratur för att sprida sina tankar och åsikter. Det började med Coq Rouge, fortsatte med Arn och nu ägnar han sig åt bröderna Lauritzen. Det märks tydligt att Guillou, […][...]

En kort resumé innan boken börjar; den unge fotografen Christer Järeslätt vill åka till Japan för att få nya inspirerande fotoouppdrag och för att trösta sig själv efter en skilsmässa. Han börjar leta på internet efter en assistent. Då kommer han i kontakt med den unga Yuko Mori som arbetar som stylist på en fotoatelje. […][...]

Människorna i Kristian Johannessons debutroman befinner sig i ett evigt väntrum. Dels är det Johannes K., den obehörige SFI-läraren, vårdbiträdet, poeten och löparen som inte riktigt har hittat sin plats och leker sig fram under ständig osäkerhet. Men det är också ungdomarna i SFI-klassrummet. De som har tvingats börja om och står i det första […][...]

Det här är en skitig bok. Det känns som om Irvine Welsh slänger mig på gatan och bjuder mig att slicka på trottoaren för att smaka smutsen i tillvaron. Ingen antiknark-propaganda jag hört har någonsin kommit i närheten av vad jag läst i den här boken. Inifrånperspektivet av några missbrukares gemensamma umgängeskrets går steget längre […][...]

Vårt efterarbete från bokmässan 2012 pågår för fullt. Och med bokmässa följer vanligtvis en hel del texter om spännande seminarier och möten med författare. Camilla passade på att träffa den argentinska författaren Claudia Piñeiro och ställa en del frågor om hennes bok Torsdagsänkorna, som hon även recenserar idag. Senare i veckan kommer jag att skriva […][...]

Jag träffade Claudia Piñeiro på en svamlig bokmässa i Göteborg i slutet av september där hon var för att marknadsföra sin roman Torsdagsänkorna, den första av hennes böcker som är översatt till svenska. Jag har såklart recenserat Torsdagsänkorna här på dagensbok vilket ni kan läsa om här. Romanen marknadsförs som en deckare vilket jag inte […][...]

Jag har fått den förklarad för mig som en spänningsroman och var rejält skeptisk innan jag läste den inför en intervju med författaren Claudia Piñeiro. Jag pratar om den första av hennes romaner som har översatts till svenska, Torsdagsänkorna. Oj, så skönt att mina farhågor visade sig vara onödiga. Det här är en riktigt bra […][...]

Ny litteratur föds och växer inte bara på dammiga hårddiskar, i mörka skrivbordslådor eller bakom ensamma datorskärmar i ensamma rum. Tanken om det undangömda skrivna, författaren som sitter själv på kammaren, kan kanske snart komma att vara bara en kliché i en tid där en skrivande människa kan exponera och utveckla sina texter i forum […][...]