Bokmässan ger mig alltid stjärnögon, svindel och ha-begär. Det är så mycket att greppa, det är massor att ta in. Böckerna, författarna och alla seminarium. På detta tillkommer ju minglen och festerna plus inte minst alla partners in crime, dvs bokvännerna. När jag nu blickar tillbaka på årets mässa minns jag särskilt ett par saker. […][...]

En Duras skriven innan Duras fullt ut blev Duras. Men trots detta, en bra Duras. I En fördämning mot Stilla Havet får vi läsa om de ungdomsår som på olika sätt återkommer genom Duras författarskap. Här möter vi den närmast helt galna modern, Joseph, den halvt galne brodern och Suzanne, den känslomässigt stumma och förmodligen […][...]