Det här är en fantastisk bok.

Vi möter det bästa i en svensk barnbokstradition där man tar barn på allvar och vrider och vänder på psykologiska grundord som ensam, dum och obetydlig.

Men vi möter också en inriktning på språket, man går på upptäcksfärd bland ord. Första bokens – detta är den andra – diskussion av ordet konstig är ett bra exempel. Det är en känslig fråga, vem är konstig? Duger alla som dom är?

Men det är också en filosofiskt intressant och klurig fråga. Är inte alla konstiga egentligen? Det är kul att tänka på hur konstigt allting innerst inne är. Lotta Olssons En annan resa är språkligt vig, underfundig och filosofiskt smart på ett sätt som jag bara känner igen från en engelsk barnbokstradition.

Ett plus till att våra hjältar har olika språkliga tics som de ständigt återanvänder, som dvärgelefantens ständiga trudelutt ”okidoki”. Ännu ett plus till illustrationerna av Maria Nilsson Thore, de passar perfekt till texten. Eller om det är tvärtom?

Detta är andra boken om Jättemyrsloken och Hasselmusen och deras stillsamma äventyr. Nu är de trötta på sin egen skog och skall ut och upptäcka världen. Ställd inför alla problem med att resa bort bestämmer de sig snart för att göra en ”inre resa”, de sätter upp en teaterpjäs.

Det låter pretentiöst, och är nog det också, men det är också en drift med allt pretentiöst i allmänhet och Ingmar Bergman i synnerhet. Om man som vuxen gillar att fnissa åt svartklädda teatertöntar så får man sitt lystmäte.

Som nästan alla riktigt bra böcker siktar den inte sig på en lika bred publik som Tuborg eller Martin ”LasseMaja” Widmark. Tuborg och Widmark är bäst i världen på sitt sätt, det är gediget och välgjort och ingen behöver känna sig utanför.

En annan resa är svårare. Det är ovanligt, och därför kanske stressande, med en kapitelbok för barn där det mest sker under lite underfundigt småprat. Barnböcker – exempelvis Widmark – är ofta modellerade efter det klassiska äventyret, det händer saker mest hela tiden och karaktärerna har inte fler egenskaper än de som behövs för att klara sitt uppdrag.

Hos Lotta Olsson är det som hos Nalle Puh, det står ofta en smula stilla. Ja, En annan resa kan ses som Sveriges sentida svar på Nalle Puh.

Det är en av de smartaste och roligaste barnböcker jag läst och även om här finns partier som riktar sig mest till vuxna är min erfarenhet att barn älskar när det är den vuxna som tycker att man nog borde hinna med ett kapitel till innan det är dags att släcka.

Men en varning skall utfärdas: det är mer prat än handling, det går får långsamt för att nybörjarläsare skall kunna läsa den här själv och om man som vuxen blir nervös av att inget händer, om man föredrar deckare, ja, då skall man nog välja en bok där karaktärerna har ett tydligare uppdrag som måste utföras.