”Såna där idiotjävlar som släpper ut höns och illrar i skogen bara!” Hade jag glömt hur kontroversiellt civil olydnad kan vara så påminns jag snabbt om det när jag börjar prata med folk om Pelle Strindlunds och Stellan Vinthagens bok Motståndets väg. Civil olydnad som teori och praktik. Så förklarar jag, igen, att Vinthagen och hans aktivistkompisar inte släppte ut några hönor vind för våg, utan försiktigt packade in dem i bilen och körde dem till en närbelägen gård för att få ett bättre liv.

Sen kan vi förhoppningsvis komma fram till frågan jag egentligen ville diskutera: sätter vi verkligen folk i fängelse för att ha ”befriat” tolv hönor i det här landet? Är det ett rimligt bruk av samhällets resurser?

Civil olydnad är, enligt Strindlund och Vinthagen, att bryta mot lagen med ett gott syfte, att göra det fredligt och öppet och vara beredd att ta konsekvenserna av det. Själva har de framför allt, förutom det där med att befria hönor, tagit sig in på vapenfabriker och försökt oskadliggöra vapen, både brittiska atomubåtar och ur den svenska vapenexporten. Utifrån det berättar de utförligt om hur det rent konkret är att vara med och förbereda en aktion, genomföra den och ta konsekvenserna. De sitter i fängelse, går med fotboja, blir skadeståndsskyldiga, de grubblar på sina liv, tvivlar ibland och är stolta ibland. Långt ifrån några ”idiotjävlar”. Förstås.

Motståndets väg blandar väl avvägt dessa personliga berättelser, där läsaren får komma nära aktivistvardagen, med mer eller mindre teoretiska resonemang. Vi får följa tankegångarna, från Thoreau, Gandhi och Martin Luther King, med mängder av exempel på olika former av motstånd, men också mer praktiska resonemang kring hur man organiserar sig och hur man kan förbereda sig, också exempelvis inför en demonstration för att undvika urartning. Författarna skriver om våld och ilska, om gruppdynamik och om humor som motstånd.

Det finns till och med statistik som visar hur mycket mer effektivt fredligt motstånd är än våldsamt sådant, vilket ger tillfälle att rannsaka hur vi egentligen föreställer oss att världen förändras. I historieböckerna verkar det ofta alltid handla om krig och kupper och politiska mord, men skärskådar man åtminstone de senaste hundra åren så är exemplen på framgångsrik, och oumbärlig, civil olydnad otaliga. Rösträttsrörelserna, fackföreningarna, medborgarrättsrörelsen, kampen för jämställdhet och sexuellt likaberättigande, miljörörelsen, den arabiska våren.

Särskilt tänkvärda – och ofta roliga – är just exemplen på aktioner, från den berömda danska tomteprotesten till svenska homosexuellas motstånd mot sjukdomsklassningen (där man bland annat helt enkelt ringde och sjukanmälde sig). Det är inspirerande, både på så sätt att det ger praktiska uppslag och synliggör möjliga vägar och väcker mängder av frågor. Vad är moraliskt försvarbart i ett samhälle? Hur ändrar vi det som är fel? Eller med författarnas ord: ”blind lydnad är inget lovvärt; ibland är motstånd på sin plats”.