Recension

: Den krympande hustrun
Den krympande hustrun Andrew Kaufman
2012
Printz Publishing
7/10

Snälla, ta inte min gamla miniräknare

Utgiven 2012
ISBN 978-91-979067-7-7
Sidor 102
Orginaltitel The Tiny Wife
Översättare Pia Printz
Först utgiven 2010
Illustratör Stina Wirsén

Om författaren

Andrew Kaufman är en kanadensisk författare, regissör och radioproducent. Han har bland annat skrivit kortromanen All my Friends are Superheroes som är översatt till sju språk. Här i Sverige gavs den ut under namnet Alla mina vänner är superhjältar. The Tiny Wife, kortromanen som kom ut på Madras Press 2010 under namnet Den krympande hustrun. Förutom romanerna har Kaufman gjort kortfilmen Aberistiwith, och arbetar som producent för CBC Radio i Toronto.

Sök efter boken

Det börjar med ett bankrån. Spännande. Det är ju alltid fartfyllt med ett bankrån. Lite västernfilm, pang-pang och tobakspottande. På rymmen och antihjälten med brunbränd läderhud som skulle kalla Bond för mjukis.

Nej. Det är inte den typen av bankrån.

Har ni någon gång hört: ”Snälla, inte den; det var min mormors”? Förhoppningsvis har ni bara hört det på film. Hur som helst är det vad som tas från kunderna på banken. Inte pengar eller dyra guldsmycken, utan saker som betyder något för ägaren, ting som är minnen och dagboksblad över känslor och händelser som en gång varit verkliga. En miniräknare som använts för att räkna ut hur lång tid som återstår innan en kvinna föder sin son. Svärföräldrarnas bröllopsfoto, specifikationen från en löneförhöjning, ett hundörat exemplar av Främlingen. Inte pengavärde. Affektionsvärde.

Vad händer då när man tar den här typen av saker från någon? 51 procent av offrens själar försvinner i och med rånet. Märkliga och bisarra följder kommer därav och den som inte lyckas få själen att växa ut igen dör. Kvinnan som blir bestulen på en miniräknare börjar krympa. Genom att upptäcka en triangulär nummersekvens i sitt dagliga krympande, lyckas hon beräkna exakt den dag hon inte längre kommer finnas.

Saker med affektionsvärde. Förkroppsligade minnen. Jag tänker på alla människor som betyder något, inte bara på grund av det som sägs i nuet, utan på grund av allt som en gång varit. Gamla vänner som kan sitta tysta på en bänk i parken, och efter en kvart skratta till och säga något igen. För att de känner varandra. För att de delat något, som kanske inte sker just nu, men som har skett och finns som en påminnelse i den andres uppenbarelse. Vad händer om allt det försvinner? Jag menar inte att en sak är samma som en levande varelse, men minnen betyder någonting och inverkar på hur vi upplever nuet. Människor vi känner skapar en trygghet och mening i våra liv, för att vi känner och litar på dem; för att vi har varit med dem när tiden passerat och minnen skapats.

Det är skönt att känna igen saker. Betryggande att veta var man vaknar upp. Titta sig i spegeln, peka och utbrista: ”Där är jag”, för att man känner igen sig själv. Det är ganska skönt. Om jag gick till jobbet och alla var gröna med tentakler på huvudet, skulle jag behöva ompröva min tillvaro en aning, även om mina kolleger agerade som de brukade. Eller om någon stack till Ikea och bytte ut min morfars gamla skrivbord mot Hans, Bosse eller Lovisa. Jag skulle inte känna igen mig. Det är skönt med minnen. De är en del av stommen i tillvaron.

Förhoppningsvis kan man dock tackla förändringar. När jag var liten klippte min mamma sitt blonda, axellånga hår och färgade det mörkbrunt. Min reaktion? Dramaqueen nummer ett. En hel del tårar. Men jag dog inte. På något vis måste man lära sig att tackla förändringar och förluster av det välbekanta. En del går runt med sina minnen av hur det varit, så krampaktigt att det nya inte riktigt får plats. Då kanske det behövs lite action. Ett rån. Lite pang-pang och tobakspottande. Någon som rycker de där gamla fotoalbumen ur händerna och knuffar ut dig i livet. Du kanske dör. Antagligen är du inte det minsta tacksam. Men kanske var det precis vad du behövde.

Karin Palmqvist

Publicerad: 2012-06-15 00:00 / Uppdaterad: 2012-06-13 21:57

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4752

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?