Min tidigare erfarenhet av ljudböcker är knaper. Har lyssnat till ett par deckare i bilen tillsammans med familjen på väg till sommarstugan. Då har det varit ett skönt tidsfördriv samt ett perfekt sätt att dela en bok. Tillsammans och på samma gång. Annars har jag inte riktigt insett tjusningen. När jag får Andrew Kaufmans nätta ljudbok i handen är det med blandade känslor. Hur ska jag få in den i mitt läsande liv? Den är dock befriande kort, två timmar. Morgan Alling läser, och han gör det med bravur. Hans röst är tydlig, och tar inte över historien utan den blir en del av den. Jag lyssnar när jag gör mig i ordning på morgonen. Jag lyssnar när jag åker tunnelbana. Jag lyssnar när jag promenerar. Upptäcker fördelarna snabbt. Vilket effektivt och närmast intimt sätt att umgås med en bok på.

Till historien. Tom är en alldeles vanlig kille i Toronto som umgås i ovanliga kretsar. Alla hans vänner är nämligen superhjältar. Han har till och med gift sig med en. Hon heter Perfektionisten och gör allting på ett alldeles perfekt vis såklart. Under bröllopet blir Perfektionisten hypnotiserad av sitt svartsjuka ex, Hypno, att tro att Tom är osynlig. Ingenting han gör kan få henne att se honom. Ett halvår och sexhundra cigaretter senare är hon övertygad om att hon blivit övergiven. När hon kliver ombord på planet till Vancouver vet hon inte att Tom finns intill henne. Innan planet landar måste han få henne att förstå att han är där. Annars kommer han att förlora henne för alltid.

Så ser grundhistorien ut, men den späckas av små anekdoter om alla dessa superhjältar som vår vän Tom umgås med. Deras namn är alla grovhuggna och stela på ett ytterst neutralt och charmigt vis. Vi presenteras bland annat för Stresskaninen som fått förmågan att absorbera all stress från alla inom en tjugo meters radie. Hon blir bjuden på alla fester och alla utflykter. Kraften har sitt ursprung i hennes stränga katolska uppfostran. Soffsurfarens superkraft är att klara livhanken utan jobb, stadig partner, eller någonstans att bo. Soffsurfaren vandrar från soffa till soffa i vänners lägenheter över hela stan.

Språket är kargt och skarpt utan att bli det minsta fattigt. Berättelsen innehåller få detaljer utan att för den skull bli torftig. Jag sugs in och när boken tar slut upptäcker jag att jag står med halvöppen mun på t-centralen. Hade jag lyssnat på Alla mina vänner är superhjältar som tonåring hade den fått full pott. Å vad jag hade behövt denna absurda, knäppa bok i mitt liv då.

Naturligtvis har jag funderat över vilken som är min superkraft. Jag är Snoozaren. Kan alltid och överallt snooza ytterligare än gång. Vilka är era superhjältekrafter?