Recension

: Stora Antonio
Stora Antonio Elise Gravel
2022
Natur & Kultur
9/10

Finstämt varmt om en annorlunda superhjälte

Utgiven 2022
ISBN 9789127176706
Sidor 60
Orginaltitel Le Grand Antonio
Översättare Johanna Ringertz
Först utgiven 2014
Illustratör Elise Gravel

Om författaren

Elise Gravel är född och bor i Kanada. Hon har skrivit och illustrerat fler än trettio böcker och är en mycket uppskattad bilderboksskapare.

Sök efter boken

Stora Antonio_illustration Elise Gravel_2

Vi får träffa Antonio. När boken börjar är han bebis, en mycket stor sådan. Han föds i forna Jugoslavien och är redan från början otroligt stark. Som tolvåring kan han dra upp träd med rötterna, utan att använda händerna. Det är allt vi vet om hans barndom.

Kanske är hans föräldrar gigantiska skogshuggare? Eller så kommmer han ifrån en annan planet och är uppfostrad av björnar? Vi vet att när han är tjugo år så kommer han med båt till Kanada. Han är ofantligt stor och mycket stark.

Stora Antonio_illustration Elise Gravel_3

Vi får veta att av hans skjorta så kan man tillverka en fallskärm. Hans skor skulle kunna funka som säng åt en vuxen katt och hans byxor är tillräckligt stora för två mini-Antonio.

Stora Antonio_illustration Elise Gravel_4

Med ett glas mjölk kan Stora Antonio äta tjugofem kycklingar. Och tolv bullar till efterrätt om han inte blir riktigt mätt. Då är det inte konstigt att han väger lika mycket som en häst. Stora Antonio älskar att visa hur stark han är. Han drar tunga tåg och bussar fulla med folk. Han slår världsrekord. Han älskar att dra bussar. Han drar dem med håret. Han drar dem med sina långa flätor som är lika tjocka som armar och så långa att de släpar i marken.

Som vuxen läsare anar jag att Stora Antonio är excentrisk. Det tvistas om att hans styrka kanske kommer ifrån utomjordingar som han kommunicerar med via sina antennflätor. Andra grejer som Stora Antonio älskar är att klä sig snyggt i smoking. Han tycker mycket om att sjunga italiensk opera också. Men framför allt brinner han för att kämpa och slåss.

Vi får veta att han reser jorden runt och tampas mot japanska mästare och mot tio stycken brottare. En gång brottas han till och med mot en riktig björn. Det illustreras levande med en bildserie där vi tydligt ser att björnen inte har någon chans mot Stora Antonio. Samtidigt får vi veta att han sover på golvet. Antonio tycker inte om sängar. Oklart varför, men kanske är han rädd för att de inte håller för hans tyngd?

Och plötsligt får vi veta att hans hjärta är krossat. Vi vet inte varför, men efter det är han sällan hemma. Han har sitt kontor på en donuts-servering. Det är där folk får tag på honom. Och när han dör lägger människor ett berg av blommor på hans favoritbänk på serveringen. Vi får återigen veta att Antonio är vår superhjälte. Starkaste av de starkaste. Och väldigt, väldigt omtyckt.

I eftertexten får vi veta att Antonio Barichievich funnits på riktigt. Han föddes 1925 i forna Jugoslavien och kom till Kanada 1946. Han jobbade som hamnarbetare, brottare och ”starke man”. Stora Antonio dog 2003 i Montréal när han var 78 år.

Det här är en hjärtevärmande men också drabbande bok om en stor människa. Mellan raderna läser jag att Stora Antonio inte alltid mådde så bra. Associationerna om att han hade kontakt med utomjordingar och att han med tiden trivdes bättre utomhus än i sin lägenhet. Jag funderar också på vad som fick hans hjärta att krossas. När jag googlar på honom hittar jag inget svar. Det sägs att han var gift två gånger. Jag fastnar lite där i boken. Att Stora Antonios hjärta helt plötsligt är krossat på nästa uppslag, och att det börjar gå utför. Det gör ont och jag vill veta varför. Men det kanske är så att det är en hemlighet som Stora Antonio bar med sig i sitt stora hjärta. Enligt Wikipedia dog han av en hjärtattack i en mataffär 77 år gammal.

Stora Antonio är en viktig bok som visar på att superhjältar inte måste bära mantel eller kunna flyga. Det kan bo en superhjälte i en ganska ensam kille som kommer till Kanada. En superstark, ensam snubbe som kan dra tunga tåg och proppfulla bussar men som kanske inte mår så himla bra. Det här är en självklar historia som berättar om ett annorlunda liv som faktiskt funnits. Jag får en tår i ögat. Att berättelsen utspelar sig i presens gör den extra stark. Det får Stora Antonio att finnas här och nu.

Illustrationerna är författarens egna och de är amazing. Så härligt svulstiga och tilltalande. De förstärks av olika tillrop i stora bokstäver som gör texten starkare och lite serietidningsaktig.

Allt som allt är Stora Antonio en stark berättelse om en spännande människa jag vill veta mer om. Jag blir varm i hjärtat av denna historia men kan inte låta bli att vilja veta mer. Mycket mer.

Anna Liv Lidström

Publicerad: 2022-05-11 00:00 / Uppdaterad: 2022-05-10 22:43

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8791

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?