Recension

: Den omoraliske
Den omoraliske André Gide
2011
Brombergs
8/10

Hur fri får man vara?

Utgiven 2011
ISBN 9789173372619
Sidor 158
Orginaltitel L´Immoraliste
Översättare Harald Heyman
Först utgiven 1902

Om författaren

André Gide, född 1869 i Paris och död 1951, är fransk författare och tilldelades Nobelpriset i litteratur 1947.

Sök efter boken

Gides roman Den omoraliske är en bok som blir bättre efter det att den är slut. Det är en bok som först i efterhand till fullo går att överblicka och förstå. Genom nästan hela läsningen tycks den mig svårgenomtränglig. Det är som att läsa en idéroman utan att ha en aning om vilken tes den försöker driva.

Till ytan kan romanen tyckas enkel. Den omoraliske handlar om en ung akademiker, Michel, som strax efter sin bröllopsresa blir svårt sjuk i tuberkulos. Men efter att mirakulöst ha tillfrisknat finner han sig nära nog vara återfödd och bestämmer sig för att ta till vara på denna andra chans genom att leva ett mer fritt, sinnligt och närvarande liv. Resten av romanen får vi följa honom i hans strävan efter den totala obundenheten.

Efter sitt tillfrisknande ser Michel ned på sitt tidigare, borgerliga liv och dess sammanhang. Han finner sin klass vara inskränkt och fångad i förlegade konventioner. Ändlösa mottagningar i dammiga salonger, samtal som inte leder till annat än konsensus och en evig strävan efter social status. Inte heller finner han något syfte i att arbeta, utan hävdar istället att hederligt arbete har en tendens att förfäa folk. Michel vill bli fri och i hans fall innebär den totala friheten ett slags vagabondliv utan förpliktelser gentemot någon.

Det märks ofta att Den omoraliske utkom för över hundra år sedan. Saker som då ansågs chockerande och förbjudna ses i dag som, för individen, grundläggande fri- och rättigheter. Förmodligen är det därför som jag till en början har så svårt att urskilja vad det är boken vill säga.

Det huvudsakliga moraliska dilemmat i Den omoraliske, om ifall Michel har rätt att offra förhållandet med sin fru för att leva ut sin homosexualitet, känns på flera sätt daterat. Samtidigt ställer boken en rad intressanta frågor kring individens frihet och ansvar. Vad blir följden av ett samhälle som enbart tar hänsyn till den individuella viljan, utan att se till kollektivets bästa? Hur mycket frihet har en individ rätt att kräva? Svaret på dessa båda frågor kan bli oändligt långt, men det kan också sägas kort och koncist, såsom här i boken:

”– Nu ser jag, sade hon en dag till mig, nu förstår jag mycket väl din lära – ty nu hade det blivit en lära. – Den är måhända skön, men, tillade hon lägre och sorgset, den undertrycker de svaga.”

Maria Carlsson

Publicerad: 2011-05-24 00:00 / Uppdaterad: 2011-05-23 22:07

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4143

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?