Sextonåriga Kerry bor på en liten ö i Skottland tillsammans med sin mamma och pappa. De har en liten stuga på tomten, som de hyr ut till turister, och det är Kerrys uppgift att städa stugan mellan in – och utcheckningarna. När Paul och hans mamma hyr stugan förändras allt. Då avslöjas nämligen den hemlighet som både Kerry och hennes pappa gjort allt för att hålla hemlig: att hennes mamma är alkoholist.

Att mamman är alkoholist förstår man som läsare ganska snabbt. Det lämnas flera ledtrådar, som att mamman sover halva dagarna, är lättirriterad och håglös, samt botar huvudvärk med ett glas konjak. Men det sägs aldrig rakt ut, vilket gör att man som läsare blir en del av hemlighetsmakeriet och skammen. Nu vet jag inte om det är ett medvetet drag, men om så är fallet är det smått genialiskt.

Som läsare kan man verkligen leva sig in i Kerrys öde. Man får känslan av att hon är helt ensam i världen och man plågas av hur mammans alkoholism drabbar henne. Det är verkligen inte så att alkoholismens konsekvenser begränsar sig till den som är sjuk. När Paul berättar för Kerry om sina framtidsdrömmar och hon själv inte riktigt vågar drömma om framtiden, för att hon är rädd för att lämna sin mamma, ryser jag.

Boken är lättläst och ganska tunn, men den är ändå fullpackad av diskussionsämnen. Dessvärre finns det nog många som kan identifiera sig med Kerry. Barn och ungdomar som tvingas växa upp alldeles för fort när vuxenvärlden sviker. Mamman lägger över all sin ångest på Kerry, som hon kallar för ”min enda vän” och tvingar henne att dölja mammans problem för pappan. Men den största svikaren är Kerrys pappa, som mycket väl vet vad som pågår, men väljer att blunda. Hur kommer det då att gå?

Läs boken och ta reda på det!