Recension

: Här ligger jag och blöder
Här ligger jag och blöder Jenny Jägerfeld
2010
Gilla Böcker
10/10

Tonår på blodigt allvar

Utgiven 2010
ISBN 9789186634032
Sidor 252

Om författaren

Fotograf: Tina Axelsson

Jenny Jägerfeld, född 1974, är uppvuxen i Skärblacka utanför Norrköping men bor nu i Stockholm. Hon arbetar som psykolog. Hon debuterade med Hål i huvudet 2006.

Sök efter boken

Klockan var kvart i ett torsdagen den tolfte april, dagen före den internationellt inbillade olycksdagen, och jag hade just sågat av den yttersta toppen av min vänstertumme med en elektrisk sticksåg.
Jag stirrade på tummen, det som var kvar av den vill säga. Dess bleka vårvinterskinn och så det där rosaröda inuti. Köttet. Tänkte sakligt att jag nog sågat av den ganska rakt, att snittytan var jämn, vilket väl var bra. Eller? Jag letade i mitt inre efter relevanta erfarenheter, men jag var blank. Tom. Min kunskap om avsågade kroppsdelar var klart begränsad. Snittytan var förresten ganska svår att urskilja eftersom en massiv ström av blod plötsligt sprutade rakt upp. Som en liten gejser.
Sågen föll med en våldsam skräll till golvet. Kanske tappade jag den. Kanske kastade jag den ifrån mig. Jag minns inte. Jag greppade tummen med högerhanden och höll om den hårt. Så hårt att knogarna vitnade. Det gick en sekund, det gick två. Jag såg hur sågen med sågbladet vilt vibrerande, hackade sig fram över golvet.

Maja går andra året på gymnasiet. På skulpturlektionen råkar hon såga av sig en bit av tummen när hon håller på med sin hylla. En hylla? Det kan man väl inte göra, det är väl ingen skulptur? Jo, en hylla. Med en flamingo som dekoration. Maja lånar pappas gamla orkesterbyxor som hon hittat hemma i garderoben, hon lyssnar på musik från sjutti- och åttitalet, hon färgar håret svart och rakar av det där bak. Det är lika uppfriskande att läsa om Majas självständiga stil som det är intressant att läsa om lärarnas oro för att de yttre attiraljerna visar på ett sargat inre.

Ute myllrade det av elever. Klädda för högsommarvärme sprang de runt som ystra ungdjur på den asfalterade skolgården och drog lekfullt varandra i flätorna, tröjorna, kukarna, vad vet jag? Bara jag frös. Jag fällde upp slagen på rocken mot kinderna. En sönderblekt blond tjej med läpparna drypande av läppglans skrek:
- Maja, är du vampyr eller?
Och någon annan kontrade skrattande:
- Nej! Hon är odöd ser du väl!
Och jag som alltid brukade säga något sa inget, men jag förstod hur de tänkte, för jag hade håret blanksvart bakåtslickat, ett hål i huvudet och jag var blek som ett engelskt lik. Jag var döden i byxor.

Detta skulle kunna vara en tonårsbok om mobbing och utanförskap. Det är det inte. För även om Maja inte har så många vänner mer än Enzo, som hon egentligen inte anförtror så mycket åt, och även om mycket av hennes beteende kan anses destruktivt och underligt, så är hon främst en stark cool tjej som jag som läsare inte alls lockas att känna medlidande för. Jag följer henne snarare som att hon är jag, jag är henne. Maja bor med sin pappa i Stockholm, hennes mamma bor i Norrköping och varannan helg åker hon dit och hälsar på. En helg kommer inte mamma och hämtar vid stationen som hon brukar. Hon går heller inte att nå på telefonen. Och när Maja tar sig med bussen till huset upptäcker hon att det inte är någon där. Detta är upptakten till denna berättelse, som jag sugs in i och totalt obrydd om omvärlden plöjer igenom på några timmar.

Den enda lilla invändning jag har är faktiskt tacktalet på slutet. Förlaget Gilla Böcker är visserligen ganska nytt och litet, men ett tacktal på en sida känns överdrivet blygsamt på något vis. Visserligen intressant att ta del av den research Jenny gjort, ur ett rent pedagogiskt perspektiv, och kanske finns tacktalet till just för att boken i första hand vänder sig till ungdomar som kanske inspireras av det. Tacket till Bob Hansson för att han ”inte tyckte att titeln var en rip off” är ju också lite rolig, även om jag i hemlighet hade hoppats på att det var just det den var, eller att det åtminstone fanns någon referens till det i boken.

Jenny Jägerfeld skriver både roligt och rått, men utan att distansen någonsin tar bort innerligheten. Tonårsspråkets överdrifter märks främst i metaforerna;

… inte som nu med en fet jävla träpåle genom frontalloben, som fått hjärnan att rinna ut och ligga så där lite klädsamt på axeln som en accessoar.

Tidsmarkörer som sms, facebook och mail används på ett sätt som tillför historien roliga bihandlingar. Och så detta driv i de korta kapitlen, som får mig att sluka på samma sätt som jag gjorde i den åldern! Här ligger jag och blöder fick Augustpriset för 2010 års barn- och ungdomsbok, och det är fullt begripligt. Jag rekommenderar den så där klyschigt till alla unga och alla som någon gång varit unga. Och är till råga på allt så blödig att jag instämmer i Lisa Bjärbos omdöme på omslaget: ”Så SJUKT rolig och vansinnigt sorglig på samma gång – och här ligger jag och lipar”.

Lina Arvidsson

Publicerad: 2011-01-17 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-16 21:02

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4006

3 kommentarer

[...] Jenny Jägerfeld: Här ligger jag och blöder Joar Tiberg: Månen blev rädd Inti Chavez Perez: Respekt [...]

Slangbellan 2011 | dagensbok.com Oregistrerad 2011-01-24 17:39
 

[...] om samma:  Ann-Sofie på Ooofbok gillade till slut, Lina Arvidsson på Dagens bok gillar också, Therese på Dantes bibliotek säger att det är den bästa ungdomsboken hon läst [...]

 

[...] andra bloggare som har läst och recenserat är Dantes bibliotek, Dagens bok, Bokhora, Ooof bok och [...]

 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?