Recension

: En liten bok om ondska
En liten bok om ondska Ann Heberlein
2010
Albert Bonniers Förlag
8/10

The nature of our game

Utgiven 2010
ISBN 9789100124724
Sidor 311

Om författaren

Ann Heberlein, född 1970 i Malmö, är teologie doktor i etik, författare och debattör. Hon är sedan 2009 verksam vid Centrum för teologi och religionsvetenskap vid Lunds universitet. 2005 disputerade hon med avhandlingen Kränkningar och förlåtelse: en etisk studie med hänsyn till föreställningar om offer, förövare, skuld och ansvar. Heberlein har sedan 2004 utgivit följande böcker: Den sexuella människan: etiska perspektiv (2004) och Det var inte mitt fel! Om konsten att ta ansvar (2008), Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva (2008), En liten bok om ondska (2010), Ett gott liv (2011), Etik: människa, moral, mening: en introduktion (2014).

Svensk massflykt från ansvar – Intervju med författaren i Svenska Dagbladet.

Sök efter boken

Flippa runt lite på kanalerna. I Malmö har de gripit en man som utses till den nye Lasermannen; ”Nånting måste ha hänt med honom,” säger någon som kände honom för några år sedan, ”såndär var han inte förr.” Hurdå? Ja, så att han sprang runt om nätterna och sköt på folk, förstås. Inte som någon märkte i alla fall. I Kunskapskanalen pratar de om Nazityskland; titta här, säger historikern, ett fångläger mitt inne i Hamburg, mittemot en hyreshuslänga. Ondskan var ju uppenbarligen där, varför ser vi den bara i efterhand?

Ondskan har gjort comeback de senaste tio åren. För inte så länge sedan var ”ondska” något nästan löjligt; ett abstrakt begrepp som ekade skräckfilm, söndagspredikan och häxjakt. Människor är ju inte onda, har vi fått lära oss; de kanske kommer från dåliga bakgrunder, de kanske hamnar i situationer där de måste välja mellan pest eller kolera, de kanske har psykiska sjukdomar som gör att de inte bryr sig om andra människor, de må vara brottsliga, men med undantag för några enstaka få är de inte onda. Att stämpla någon som ”ond”, att sätta på honom en svart hatt, är att ge upp; att medge att några få är mindre än mänskliga och inte kan förstås, medan resten av oss i princip är reko typer som kanske gör misstag ibland. Sådana är vi inte längre, vi förstår att människor är komplexa.

Sedan… 9/11, Joseph Fritzl, Abu Ghraib, Knutby, talibaner, Englamordet, skolskjutningar i USA, etc etc etc. Plötsligt står ordet ”ondska” i tidningarna igen. Plötsligt börjar det snackas dödsstraff och livstid utan rättegång igen. En människa som dödar två små barn på en trapp är helt enkelt ond, ta bort henne. Länder som ingår i The Axis Of Evil kan bombas eller svältas; de är ju ändå onda, inte som vi. Våra deckare och actionfilmer – ”bara” underhållning, men just därför en bra barometer på hur tankarna går i samhället – är plötsligt fulla med psykopater och seriemördare igen, långt från Sjöwall & Wahlöös idéer om samhällsproblem som grunden för allt. Till och med vampyrerna har förmänskligats och deras roll i skräckfilmerna har ersatts av den helt oromantiske zombien. Ondskan har, med eller utan Satan, fått person igen, blivit något fult och konkret som vi med rätt språkbruk och ett schysst järnrör kan hålla på armlängds avstånd från oss.

Så vad är den egentligen?

Ann Heberleins bok är inte tänkt att vara ett enkelt svar. I stället resonerar hon, betraktar idén om ondska grundligt ur olika vinklar, hur den utvecklats under århundradena och idag, med exempel både ur verkligheten och religionen, ur Dostojevskij och Stieg Larsson. Hon är etiker, inte psykiatriker, så frågan är inte bara vad som gör en människa ”ond” utan också vad som krävs för att vi ska beteckna henne som ond – var går gränsen för vad vi accepterar? Kan man kliva över den till olika grader? Var går ett offer som själv blir förövare över till att bli ond? Vad händer om vi, när ”ondska” så länge varit något vi använt för att beteckna Patrick Bateman och Hannibal Lecter, börjar använda samma begrepp på verkliga människor och förväntar sig att de ska leva upp till det? Heberlein kan inte avfärda begreppet; det är svårt att betrakta Hitler som något annat än ond. Ondska finns. Men är det någonting vi gör eller någonting vi är? Om Hitler är ond, vad säger man då om alla de som villigt, rentav entusiastiskt, följde honom? Vad, rent konkret, är det som gör mannen som sköt ihjäl en tonårig mopedist på sin trappa mindre ond än Marc Dutroux som mördade tonårstjejer? Vadan vår fascination för begreppet, som gör att en svart bok med ordet ”ONDSKA” på framsidan faktiskt blir något av en försäljningssuccé?

Att den blivit det är välförtjänt. En liten bok om ondska må bli lite upprepande mot slutet, men i grund och botten är det en intelligent, klarspråkig och välbehövd grundkurs. Det är inte på något vis en radikal omtolkning eller avskaffande av begreppet, men den tillför en del viktiga funderingar som sällan kommer fram i krigsrubrikerna. Det skadar ju aldrig att fråga sig vad det egentligen är man ser. Om man nu gör det.

Textutdrag (Visa/göm)

Björn Waller

Publicerad: 2010-11-21 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-16 21:20

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3935

2 kommentarer

[...] det första pocketsläppet ingår bla Arseniktornet av Anne B Ragde, En liten bok om ondska av Ann Heberlein och Eden Maguires Beautiful Dead: Arizonas bok. Alla böcker kommer att förses med en liten grön [...]

Miljövänlig läsning | dagensbok.com Oregistrerad 2011-03-22 12:20
 

bra skrivet!!!jag instämmer-
boken har gett mig mycket!
mvh
från Liguriska rivieran

hans

hans Oregistrerad 2011-08-26 23:24
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?