Zero History är en fristående fortsättning på Gibsons två senaste romaner Pattern Recognition (2003) och Spook Country (2007). Bindväven i denna löst sammanhållna thrillertrilogi är marknadsföringsbolaget Blue Ant och dess grundare, den excentriske och stormrike Hubertus Bigend. Boken utspelar sig, liksom Pattern Recognition, huvudsakligen i London, denna gång i efterdyningarna av finanskrisen. Vid sidan om Bigend kommer den läsare som är bekant med de två tidigare romanerna att känna igen många av de centrala, såväl som de perifera, karaktärerna i Zero History.

Frilansande Hollis Henry, före detta sångare i punkbandet Curfew, antar denna gång motvilligt Bigends uppdrag att hitta människorna bakom det hemliga, exklusiva och mycket eftertraktade jeansvarumärket Gabriel Hounds. Gabriel Hounds-plagg säljs sporadiskt på olika håll i världen, och de lyckligt lottade presumptiva köparna tycks informeras om försäljningstillfällena via en simpel e-postlista. Varumärkets paradoxala exklusivitet och status bygger med andra ord på en frånvaro av explicit marknadsföring.

Milgrim – vars förnamn förblir outtalat i boken – är en före detta tablettmissbrukare med bakgrund i New Yorks undre värld, som nyligen avslutat en mycket dyr rehabiliteringsbehandling i Schweiz på Bigends bekostnad. Nu står han, något motvilligt, i tacksamhetsskuld till Bigend och jobbar som hans underhuggare. Bland annat hjälper han Bigend att bedriva industrispionage och samla information om upphandling och försäljning av kläder till den amerikanska militären. Bigend vill nämligen få in en fot på denna, enligt Bigend själv, konjunkturokänsliga marknad.

Hollis och Milgrim sammanstrålar via Bigend och Blue Ant i London. Milgrim följer med Henry på jakt efter en person som kanske har värdefull information om Gabriel Hounds. Den nervöse men observante Milgrim upptäcker snart att någon förföljer dem, och han blir dessutom kontaktad av en agent från USA:s försvarsdepartement. Frågan är för vems räkning de förföljs: det amerikanska försvarets, Bigends, Gabriel Hounds’ skapare, eller kanske någon som Bigend bedrivit industrispionage mot?

Zero History är en bok som förnöjsamt puttrar fram. Det är alltid intressant och bitvis också riktigt spännande. Huvuddelen av bokens dryga 400 sidor förlöper under ett fåtal dagar i London (med en avstickare till Paris). Men det är inte intrigerna som gör boken intressant, utan den bild som Gibson målar upp av vår fragmentariserade men samtidigt tätt sammanlänkade, paranoida samtid av teknik och idéer. Händelseutvecklingen i boken är snabb och slumpartad, och mot slutet blir det en hel del teknikfetischistisk action. Men bokens intrig känns mindre och mindre viktig ju längre jag läser. Det är istället karaktärerna och den värld de befolkar som utgör läsupplevelsen.

Den värld Gibson målar upp befinner sig någonstans i sömmen mellan nära dåtid och nära framtid. Och tack vare den excentriske mulimiljardären Bigend får författaren tillgång till ett annars osannolikt persongalleri, bestående av rockstjärnor, brottslingar, modeller, ”wingsuit flyers”, matematiker och paramilitära entreprenörer. Precis som i Pattern Recognition och Spook Country (för att inte tala om Gibsons tidigare science fiction-romaner) så har teknisk utrustning och infrastruktur en framträdande roll: twitter, iPhoner, olika typer av övervakningsutrustning och en mycket speciell t-shirt som möjliggör för bäraren att undgå Londons allseende videoövervakning. Det finns dock inget specifikt högteknologiskt tema som i Spook Country, där ”augmented reality” och så kallad locative art hade en central roll.

I Zero History (liksom i Pattern Recognition) är det fenomen som mode, varumärken och marknadsföring som är centrala, vilka i lika hög grad som teknologin definierar den värld som Gibsons karaktärer, liksom vi själva, befolkar. Samt förstås motorn bakom det hela: den globala kapitalismen som ständigt förändrar och destabiliserar vår vardag. När en före detta fotomodell med kopplingar till Gabriel Hounds beskriver modeindustrins tillstånd, skulle det lika gärna vara kapitalismen själv hon pratar om:

The whole industry wobbles along, really, like a shopping cart with a missing wheel. You can only keep it moving if you lean on it a certain way and keep pushing, but if you stop, it tips over. Season to season, you keep it moving.

Nu är det inte så att Gibson har något politiskt budskap i boken. Han nöjer sig med att spela rollen som fantasifull oberservatör.

Har du redan läst och uppskattat Pattern Recognition och Spook Country, så ska du givetvis också läsa Zero History. Men om du inte är bekant med Gibsons prosa, så börja med Pattern Recognition istället. Den finns dessutom på svenska (Känna mönster, Norstedts, 2005). Gibsons engelska är för övrigt mycket svår. Om du inte behärskar ord som ‘crepuscular’, ‘obstreperous’, eller ‘somnambulistic’, så ha ett engelskt-svenskt lexikon vid din sida.