Gästrecension

: Metro 2033
Metro 2033 Dmitrij Gluchovskij
2009
Ersatz
10/10

Klockren rysk framtidsmisär

Utgiven 2009
ISBN 9789188858900
Sidor 463
Översättare Ola Wallin
Först utgiven 2008

Om författaren

Dmitrij Gluchovskij föddes 1973 i Moskva. Han är internationell korrespondent för tevekanalen Russia Today och författare till Metro 2033.

Gästinformation

Mikael Rönnbäck jobbar dagligdags inom IT-branschen, men är på sin fritid en ivrig läsare av både historiska böcker, såväl fakta som skönlitteratur, fantasy, mytologi, och mycket annat och ser däremellan gärna en och annan film.

Sök efter boken

Metro 2033: Den sista tillflykten känns som en väldigt rysk bok, karg, korthuggen och väldigt intensiv (eller åtminstone enligt min uppfattning om hur en rysk bok är). Det är full fart redan från sidan ett och ända till slutet, nästan så mycket fart och action att det påminner om ett dataspel- vilket inte är något sammanträffande eftersom den planerats bli spel (och i skrivande stund är det redan släppt, fast det säger mest att jag är sen med att läsa boken förstås).

Metro 2033 är ohyggligt dyster och tidvis melankolisk. Den är också väldigt lätt att leva sig in i och jag rycks med av känslan av en värld som gått förlorad redan från starten. Livet är verkligen misär, folket som överlevt bor som kackerlackor i tunnelbanegångarna. Man odlar och äter svampar och mossor, och fångar råttor, vilka av vissa anses som en delikatess och av andra som det enda kött de kan få tag på. På vissa stationer håller man i mån av möjlighet svin och höns som man lyckats anpassa till livet under jorden. Det känns ohyggligt monotont och enahanda, vilket det ganska naturligt lär vara också efter ett totalt och slutgiltigt sista atomkrig där hela jordens yta blivit obeboelig.

Den som är tapper och uthållig nog att i hela livet se in i mörkret
blir den förste att finna en ljusglimt i det.
- Khan, Metro 2033

Och trots att det sägs vara bara en spillra på några tiotusen som överlevt av alla miljarder vi är idag så kämpar och slåss man trots det om resurser, utrymmen och ideologier. Författaren, Dmitrij Gluchovskij, placerar ut ett antal olika ideologier på de olika tunnelbanestationerna. Röda linjen bebos av gammelkommunister, ett spirande ”fjärde rike” på några andra stationer, återigen andra har tagits över av olika maffiagrupperingar, jehovas vittnen, satanister, kannibaler, och så vidare. Några av dem känns bra konstruerade, andra en smula mer ansträngda och svåra att riktigt tro på, men det är bra action och en chans för författaren att kunna framföra kritik mot alla de olika samhällssystemen och religionerna (som han förmodat inte tycker om antar jag?).

Allting överskuggat av en krass marknadsekonomi driven av ”Hansan” och de andra ekonomiska federationerna som säljer allt till alla bara de kan betala för sig.

Uppe på ytan, som endast kan besökas i korta omgångar iförd full skyddsutrustning, och av speciellt tränade ”Stalkers” (påminner det inte en smula om spelet Stalker?), har det massiva radioaktiva nedfallet och strålningen skapat en mängd muterade livsformer av de varelser som överlevt. Här känns det kanske lite överdrivet och jag undrar om det verkligen skulle muteras fram så vilt främmande livsformer på de 20 år som sägs ha gått? Tjernobyl av idag har ju inte vad jag vet resulterat i några livsfarliga gigantiska pterodaktyler, huvudlösa trearmade monster eller varelser med svart hud som reflekterar bort solsken och strålning? Speciellt här känns det väldigt mycket som ett dataspel i stil med Quake, Stalker, Fallout med flera (genren är stor och populär), eller taget ur någon av de många undergångsfilmerna som till exempel Doomsday, Resident Evil eller 28 dagar senare (med uppföljaren 28 veckor senare som dessutom lånat ut delar av filmmusiken som titelmelodi till Metro 2033-spelet, avsiktligt eller ej).

Och lösningen på problemet när de börjar kännas allt för närgångna är enkel, bara ta sig till den kvarvarande raketbasen och få fart på några av de sista raketerna och rikta in dem mot den egna staden istället för någon annanstans, spä på krigets vansinne lite mer bara. Här blir det sci-fi även om författaren hävdar det motsatta, men det stör mig inte egentligen. Det passar bra in i berättelsen och om vi eventuellt skulle få se en filmatisering av boken kommer det också fungera väldigt bra. Jag skulle gärna se boken bli film.

Däremot har jag några funderingar kring ”realismen” i situationen. Om man bortser från elementen med monster och andra övernaturliga varelser så undrar jag hur man lyckats upprätthålla saker som energi, ström, mat och framför allt vatten. De tre första går säkert att förklara, men speciellt vatten känns som det också borde vara förgiftat och desto svårare att framställa? Men det är mest egna funderingar i förlängningen av boken.

En annan väldigt irriterande nackdel med boken är att på insidan av de hårda pärmarna har man tryckt upp en tänkt framtida karta av Metron så som den ser ut med de olika fraktionerna, förgiftningarna och så vidare. Haken är bara att den inte täcker hela Moskvametron eller ens alla de stationer där handlingen utspelar sig (och en del namn verkar fel), så det är en aningen svårt att följa vår huvudpersons irrgångar i tunnlarna. Jag är nästan på väg att leta reda på en riktig karta men innan jag hunnit göra det återvänder handlingen gång på gång in på stationer som är med på kartan och det får bero.

Ersatz har översatt boken till svenska och gjort en väldigt snygg formgivning och bra omslag (till skillnad från den hemska tyska utgåvan jag sett), och jag hoppas de kommer översätta även nästa del, 2034, också. Metro 2033 har förresten även blivit utsedd till årets bok av Moscow Times, så chansen är god att den blir populär. För egen del tycker jag nog att det här var en av de bästa och mest spännande böcker jag läst på länge, både inom sin egen genre och rent generellt.

Från krönet av kullen kan jag se
min förlorade värld…
- Kent

Mikael Rönnbäck

Publicerad: 2010-04-17 00:00 / Uppdaterad: 2010-04-17 10:21

Kategori: Dagens bok, Gästrecension, Recension | Recension: #3698

2 kommentarer

spännande bok, men underlig recension. Ska det verkligen gå att hitta så mycket nackdelar och frågetecken i en bok man ger högsta betyg??

Refug Oregistrerad 2010-04-20 11:12
 

Jag håller med om att boken är riktigt bra och kan inte påstå att jag störde mig på de orealistiska inslagen, att kartan inte stämde var däremot väldigt irriterande.

Här är min recension: http://kulturkonsument2012.wordpress.com/2012/03/07/metro-2033-dmitrij-gluchovskij/

Kulturkonsument2012 Oregistrerad 2012-05-04 10:36
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?