Recension

: 36 dagar
36 dagar R J Ellory
2009
Ordbilder förlag
5/10

Oengagerad sextiotalsnostalgi

Utgiven 2009
ISBN 9789185269112
Sidor 512
Orginaltitel Candlemoth
Översättare Agneta Wirengren
Först utgiven 2003

Sök efter boken

Amerikanska författare är fixerade vid sextiotalet. Philip Roth, Don DeLillo, Joyce Carol Oates – alla återkommer de till detta det mest omvälvande årtiondet i amerikansk efterkrigshistoria, alla använder de denna epok för att berätta om oron i det amerikanska folkmedvetandet. Kennedymorden, Martin Luther King, ungdomsupproret och naturligtvis, det öppna såret alla kan se men ingen vill tala om, Vietnam. Det verkar som om de kämpar med en motsägelsefull bild av sextiotalet. Å ena sidan är det oskuldens tid då allt går framåt och auktoriteter faller. Å andra sidan är det en tid då idealister mördas och makten skickar tusentals pojkar att dö i ett meningslöst krig. Förmodligen är det denna dualitet som gör sextiotalet så intressant att berätta om.

Som om det inte räckte med att de amerikanska författarna med jämna mellanrum djupdyker i sitt sextiotal kan en brittisk författare göra det också. Som R.J. Ellory, vars thrillerdebut 36 dagar nu kommer på svenska.

1982. Daniel Ford har 36 dagar kvar att leva. Han är dömd till döden för att ha mördat sin svarte vän Nathan Verney. Med sig den sista tiden har han prästen John Rousseau, och tillsammans nystar de upp berättelsen om Daniel och Nathans vänskap ända från barndomen till den ödesdigra julhelgen 1969.

R.J. Ellorys sextiotal hämtar kraft från både från den ljusa och den mörka bilden av epoken. Det ljusa finns i den stereotypa uppväxtskildringen, den förutsägbart idealiserade tillvaron i en amerikansk småstad. Förväntningar, hoppfullhet, möjligheter – både i samhällsutvecklingen och hos huvudpersonen själv. Periodens mörker växer allt starkare ju längre in i romanen och årtiondet vi kommer. Daniel och Nathan lämnar sin barndoms stad för att undkomma inkallelsen till Vietnamkriget, och härifrån blir Daniels personliga katastrof en spegelbild av nationens brutala uppvaknande. När Watergateskandalen briserar 1972–1973 dör den sista gnuttan av tilltro till den politiska processen som sextiotalet burit med sig och i romanen sitter Daniel Ford i fängelse; hans liv, liksom hans årtionde, är över.

Men 36 dagar är inte en så välkomponerad tidsskildring som det kan låta. I slutändan är det en ganska nostalgisk berättelse som drar nytta av den mest sockersöta bilden av amerikanskt sextiotal. Karaktärerna är innehållslösa, de två viktigaste birollerna Nathan och Caroline är den genomgoda, bästa vännen någonsin, respektive den vackra, helylleamerikanska första kärleken. Slutet känns konstruerat och lämnar efter sig insikten om att författaren inte alls, som de bästa amerikanska författarna, försökt berätta om den kollektiva upplevelsen av sextiotalet, utan försökt förklara alla betydelsefulla händelser under epoken som resultatet av konspirationer utförda av maktens mörka män. Konspirationer som dödade den amerikanska drömmen och dömde Daniel Ford till döden.

Amerikanskt sextiotal är ett outtömligt ämne, men den som vill läsa en bra roman om den tiden får leta någon annanstans.

Textutdrag (Visa/göm)

Erik Wiklund

Publicerad: 2009-04-27 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-26 10:13

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3286

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?