Det finns en uppenbar genväg till det här boktipset. Gillade du filmen You and me and everyone we know så kommer du förmodligen att gilla den här boken. Gillade du inte filmen så lär du ha svårt att se charmen med boken. Svårare än så är det egentligen inte.

Miranda Julys stil är omisskännlig. Har du inte sett You and me and everyone we know kan du spana runt bland relaterade länktips här till vänster. Hennes egen estetik, hennes blick för det oväntade i det vardagliga, för det stillsamt absurda mitt ibland oss, den tycks genomsyra allt hon gör.

Karaktärerna i de femton novellerna i Ingen hör hemma här mer än du kämpar med det där hemmahörandet, med att fästa i verkligheten och kanske hos varandra. Med lögnerna och de fixa idéerna vi behöver för att hålla oss uppe i den bräckliga men absurt småunderhållande tillvaron. Det är lätt att tappa balansen; alltsammans är så rörande skört, alldeles på gränsen till komiskt.

I Ingen hör hemma här mer än du möter vi bland annat en slumpmässig men passionerad simlärare åt tre pensionärer utan tillgång till mer vatten än vad som får plats i varsin skål. Här finns en jordbävningsexpert som fantiserar om prins William men egentligen vet att allt redan rasat. En kvinna går på kurs i romantik, en annan arbetar som sekreterare åt någon som bara låtsas att han är revisor för att han råkat påstå det för sin tjej. Människor inleder och avslutar destruktiva sexuella relationer. En gammal man förälskar sig i en blindträff som aldrig dyker upp, kanske inte ens finns.

Motiven är märkliga, helknäppa och djupt mänskliga på samma gång. Miranda Julys språk är konkret, enkelt och originellt. Det är oväntat, kvickt och drabbande – en enormt ömsint sorts satir, som man helt enkelt inte stöter på särskilt ofta.