Utgiven | 2008 |
---|---|
ISBN | 9789100116606 |
Sidor | 304 |
Den unge fotografen Robert Capa kastar sig in i andra världskrigets kaos, och han stortrivs. Han hävdar i alla fall att han stortrivs. En ständig jakt på spänning, sprit och kärlek skildras med humor och inlevelse. Capas beskrivning av det hårda livet i fält blir i textens version ett klämmigt pojkboksäventyr.
Sergeanten till höger om mig träffas av ett splitter som skadar hans höra arm precis så illa så att det räcker för ett Purpurhjärta. Grabben till vänster rör sig inte alls och kommer aldrig att öppna sitt julklappspaket.
Endast tillfälligtvis skymtar allvaret fram.
Men det kanske var så att Capa var en glad gamäng. Man kanske måste vara det för att stå ut med krigets vedervärdigheter. Och det kanske var så att tidsandan 1947, då boken skrevs, var sådan att en berättelse av det här slaget gick hem.
Det skulle gå många år innan John Lennon myntade uttrycket "Suppose they gave a war and nobody came". Bilderna i boken skildrar något helt annat.Förutom inträngande bilder från krigets vanvett får vi se civilbefolkningens vedermödor i det krigsdrabbade England och Frankrike. En av de mera kända bilderna visar det hat som mötte den unga kollaboratrisen vid Frankrikes befrielse. Med rakat huvud leds hon av en folkhop genom gatorna med det barn hon fått med en tysk soldat.
Fotografen Capa framstår som humanistisk, deltagande och medkännande. En person som även står på förlorarnas sida. På omslaget till boken finns en av de berömda bilderna från landstigningen i Normandie, som en kopist nästan lyckades förstöra. Kopisten blev på kuppen en av fotohistoriens mest föraktade person, men bilderna som gjordes utifrån de misshandlade filmrullarna blev ännu mer mytiska och dramatiska tack vare sina skador.
Det var här på stranden i sektorn med namnet Easy red beach som Capa lär ha uttalat de berömda orden som många reportagefotografer anammat; "Om dina bilder inte är tillräckligt bra beror det på att du inte är tillräckligt nära".
Men man måste se bilderna i sitt tidsperspektiv. De amerikanska soldaterna är "the good guys",delar ut gåvor till de tacksamma civilisterna. Inga skandaler eller övergrepp tillåts skymma sikten. Det var i en tid innan den kritiskt granskande journalistiken. Capas humanistiska och starkt dramatiska bilder står i skarp kontrast till hans texter, det är ibland svårt att förstå att det är samma person som gjort de bägge.
Robert Capa blev en av världens mest framgångsrika krigsfotografer. Han var ständigt ute på riskabla uppdrag och äventyr. När han gick på en mina i Indokina 1954 och omedelbart avled hade han rapporterat från krigshärdar sedan 1936.
Publicerad: 2008-05-30 00:00 / Uppdaterad: 2009-04-22 12:45
2 kommentarer
Men hallå, att fotografer inte kan skriva är inget nytt. Det är ju faktiskt en fotobok och bilderna är väldigt nära och dramatiska, och du säger själv att man ska se dem ur sitt tidsperspektiv. Förstår med andra ord inte riktigt trean i betyg.
#
boken är l33333t
#
Kommentera eller pinga (trackback).