Recension

: Jag var bakom dig
Jag var bakom dig Nicolas Fargues
2008
Elisabeth Grate Bokförlag
4/10

Vill du leka psykolog?

Utgiven 2008
ISBN 9197658850
Orginaltitel J'étais derrière toi
Översättare Maria Björkman

Om författaren

Fotograf: J.Foley

Nicolas Fargues, född 1972, är en av sin generations mest uppmärksammade franska författare. Efter att ha varit bosatt på Madagaskar lever han idag i Paris. Succéromanen ”Jag var bakom dig”, 2006, är den första av hans sex böcker som har översatts till svenska.

Sök efter boken

Nicolas Fargues roman Jag var bakom dig anfaller läsaren som en orkan av motstridiga känslor. I en flytande monolog utan vare sig kapitel eller pauser öser jaget ur sig otaliga bekännelser om sitt sönderfallna äktenskap och om de kvinnor han söker tröst hos.

Läsaren får från första sidan rollen som psykolog, en nära vän eller kanske till och med som det allra hemligaste: jagets dagbok. Efter en sidas gråtfyllda bekännelser kan jaget plötsligt brista ut i ett Ge mig bara ett tecken om du får nog, så slutar jag, okej? Det känns nästan som om man borde svara honom högt.

Berättaren är en sliskig charmör som med täta snyftningar och otaliga kärlekshyllningar lockar över läsarna till sin sida. Det är faktiskt överdrivet tydligt hur han hela tiden söker vinna sympati för sina omoraliska handlingar. Och som vilken lättlurad bimbo som helst så går jag på det.

Vi får veta att mannen är gift och bor med den manipulerande, vrålsnygga frun Alexandrine och sina två barn i Madagaskar. Alexandrines svartsjuka och kontrollerande sätt gör att mannen drivs till att vänstra. Han myshånglar med en glättig sångerska, vilket Alexandrine såklart får reda på. Hon misshandlar maken med en skrivbordslampa, vilket känns ungefär lika banalt som hela den här historien gör.

Otrohetsaffärerna flödar. Frun åker på affärsresa och träffar en muskulös mobalier. Maken smygläser hennes dagbok och hans manlighet såras starkt. I en begynnande depression reser mannen till sin far som bosatt sig i Italien. Där träffar han Alice, en ung, blond italienska. Blixtförälskelse uppstår. Alice får honom att känna sig smart och passionerad, som en riktig man igen.

Förtjänsterna är inte många i den här romanen. Känslostorm i all ära, men efter ett tag blir man ganska trött på jagets dissekering av det egna psyket och man önskar att han istället kunde gräva djupare i de mer kontroversiella dilemman som omger honom. Där har vi till exempel fruns tyranniska position i hemmet, den vite mannens känsla av underlägsenhet gentemot den svarte mannen, samt vilken betydelse det egentligen hade att både frun och mannen skaffade partners med samma hudfärg som de själva. Men Fargues lämnar dessvärre de här fenomenen åt sina öden.

Det enda verkligt intressanta är egentligen att man får en sådan stor inblick i den otrogne och samtidigt bedragne mannens splittrade tanke- och känslovärld. Det känns ungefär som om han i stort förtroende har öppnat upp sin dagbok mitt framför ens ögon. Frågan är bara vad det egentligen gav mig att läsa den här dagboken? Inte så mycket som jag förväntar mig att en roman ska ge mig i alla fall.

Lisa Gidlöf

Publicerad: 2008-05-14 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-25 13:16

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2915

2 kommentarer

När kommer den nya sajten?

Daniel Oregistrerad 2008-05-14 00:14
 

Så snart kodknackarna har hunnit klart. Om det tröstar dig, så väntar vi i redaktionen minst lika otåligt som ni, kära besökare och läsare.

Irene Elmerot Redaktionen 2008-05-15 15:19
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?